timglas
allt spolas upp i huvudet på mig. om och om igen. Detalt efter detalj dödar mig långsamt.
Kommer aldrig glömma dn eftermiddagen i Mitten av April. Efter jobbet. Samtalet som plötsligt kom då vi satte oss i bilen utanför "skopunkten" . Lyckan över att jag köpt skorna som jag valt och funderat på länge låg i påsen som jag slängde i baksätet.
jag upprepade glatt för mig själv vem det var som ringde. Alltid lika glad när hon ringer..
men denna gången var det annorlunda.
Dom veckorna efter önskar jag att jag kunde glömma. Sudda bort. Strycka över.
jag försökte. Sa att VI försöker. Orkade inte gråta mera. Bara föll helt handlös. reste mig upp. och föll. Greppade efter din hand men fick aldrig tag i den. Du drog undan den gång på gång.
Det hann inte gå mer än ett par veckor innan jag hade dig i min famn igen. Inte den famnen som var förr. Utan en famn som jag försökte lära känna igen. En som skrämde mig en aning. Men jag höll fast. Dom veckorna var bland de värsta i mitt liv.
Tänkte att nu är jag stark och reser på mig. Glömmer allt. Men lättare sagt än gjort. Bilderna rullade som en film i huvudet. om och om igen. På repeat.
Du skulle åka utomlands. Flytta 100000 mil ifrån mig. Jag slog hårt på dig och skrek!
- om du älskar mig!!? Varför lämnar du mig då?! Du kan gå nu.
Dörren slogs igen.
Tårar utan stopp. En skakande kropp. Sprang ut till bilen. Körde livsfarlig körning. Det var mitt i natten. Mötte kanske en bil på dom 6 kilometerna ja körde. Slet upp dörren och lät mamma stilla min kropp som bara vägrade sluta skaka.
Hyvling efter hyvling. kom. Sagan är lång och slutar inte här.
nu Idag: Du är borta. Jag önskar varje kväll att du var hos mig. Det jag gjorde hände helt utan min fattning.
Det var inte jag som stod där den kvällen på dansgolvet. Med drinken i handen. Snuset under läppen och med en kropp som var långt ifrån nykter.
Ändå gjorde jag det. Gjort är gjort camilla. Försöker jag intala mig själv men det är svårt.
Jag gav allt. och lite till. Ingenting fanns kvar.
Självförtroende? vad är det?
Hur gör man? vad ska man säga för att passa in?
ska man vara elak ibland? ska man inte alltid vara snäll?
ska man inte alltid säga detdära extra orden?
Får man inte något tillbaka då?
Ska man inte offra det lilla extra?
Då; jag tog långa nattliga promenader. Hade de mesta som man borde vara nöjd över. Klagade ändå.
Nu, har inget av det. Står handlös. Faller handlös.
Trodde det inte kunde bli värre.
365
Det var många år sedan ja bloggade sist.
Mycket har hänt. Ibland kan jag gå tillbaka och läsa de meterlånga novellerna jag skrivit. Skratta och gråta. Le och börja fundera.
Denna blogg då? Jag har ett antal ggr velat låta fingrarna löpa i många kilometer över tangentbordet för att få ner tankarna i skrivt. Försöka yttra mig om vad som händer i huvudet. Varje gång det skriker. Men det är något som tar stopp. Det är som att det jag vill förklara inte går att förklara. Hur mycket kag än vill. Orden stannar under nagelbanden och blir tomma ord.
Stirrar tomt rakt in i skärmen. De enda som hörs är suset från kylskåpet, knapprandet på tangenterna och en tung doft av köttbullar ligger i luften. Stekoz.
- du har en bror va?
- Nä okej, du är väldigt lik en då..........
Ibland önkar jag att jag hade skrivit från första dagen. Från dagen då livet förändrades till det fina. 365.
Då jag blundade, backade och bara skrattade dig och även många andra rätt upp i ansiktet.
Kär? HA! Nej nej. Han är tjock och bara en kompis. Jätteroligt pick.
Va det jag sa. Kväll efter kväll.
Ändå möttes vi upp den kvällen. Ruset i kroppen, efter vinet fanns där och det var massor med snö. kylan bet i kinderna.
Jag lämnade värmen, dansen och musiken för att kasta snö, som vi lovat. Rund under fötterna, mobilen stadigt liggandes i handen. och ett leende på läpparna tog jag jackan och gick mot lägenheten där du som du lovat väntade.
Jag minns inte riktigt. Men jag skrattade. vi gick runt. Mellan husen på campus sicksakade vi. Slog oss ner på en bänk och jag minns att vi pratade om mat. Handboll. Mål...och jag sneglade på dig, bara ibland.
Minns din bruna jacka, gympaskorna som du hade trotts dom 15 minusgraderna.
Du skulle följa mig en bit hem. Jag ville följa dig tillbaka.
I trapphuset. In i hissen. Utanför lägenheten stod vi. Dialog efter dialog slogs mellan oss. Om livet.
Smsen jag läste påväg hem nån timme senare fick mig att glömma kylan som fulkomligt slet tag i min kropp som hade alldeles för lite kläder på sig.
Jag förstod nog inte. Eller ville inte förstå. Hur kunde jag göra honom glad?
Allt gick så fort. Förnekelsen fanns där. Orden som dök upp på mobilen var bara toma. I min fantasi. Men ändå kunde jag inte låt bli att lee när de dök upp.
Tills den dagen då jag mötte upp dig utanför Ica. Du var sen, som alltid. Jag var tidig. Hade tagit en tidigare buss för att komma försent var inte okej på något sätt. Den vita stora bilen kom tillslut. En varm bestämd kram fick jag och vi handlade druvor i ask och ramlösa. Hej vilket fika.
Den kvällen skjutsade du hem mig till dörren. Jag var varm i hela kroppen.
Läpparna möttes och jag log när jag stängde bildörren.
Kvällarna med dig blev allt tätare. Mat lagades oftare och oftare.
Närkontakt. Digdigdigdigdig. Fick aldrig nog. ÄLskade vintern.
Ville inte släppa.
Gråten kom. Då jag kom på att jag var livrädd att förlora dig.
Vi skrattade oss till söms. drog dåliga skämt och jag nöp mig själv i armen för att förstå att jag var lycklig.
Allt vackert ligger lagrat inom mig. Minns allt det fina vi gjort. Alla gånger jag hållt din hand och vägrat släppa. Sett dig i ögnen och sagt de Tre orden.
Allt allt allt allt. Vägrat släppa. Släppt. Sett dig gå. Komma tillbaka.
Det skulle vara vi. Ingen annan. Du var min.
Jag skriver, jag raderar. Jag vill ha ner hela våra liv här. I ord.
Allt vill jag ha igen. Kan inte välja. Jag skrollar upp och ögnar igenom. Vill ta bort. Det ser fel ut. Så kan ja inte skriva.
Kan inte börja om ens här.
Du gav mig mängder av kärlek. Överdoser av lycka. Även mängder av tårar. svek. och panik.
Stunderna då jag kollat på den mörka stilla mobilen i soffan, 10 cm från mig.
Vi har gått genom de mesta ihop. Mycket last har jag dragit själv. Me dig på. rädslan över allt vilja lämna dig.
Jag la mitt liv i dina händer. Du fick mig att leva igen.
Jag fick en liten extrafamilj 100 mil bort.
En mamma som kunde spå mig efter att ha träffat mig i 1 dag.
jag älskade att sitta i den lilla lilla skruttgolfen den kvällen vi åkte för första gången.
Passerade mil efter mil. För att sedan somna tätt ihop i en bäddsoffa i ett vardagsrum som är långt ifrån modernt.
och det var April. och jag var lycklig. Allt va bra. 365 dagar senare satt jag på golvet i ditt vardagrsrum.
Maskaran nere på kinderna. Ögonen söndergråtna. En kropp som vägtrade existera. Ett huvud fullt av bilder. Ben som svikit. Mobilen tryckt mot örat med en röst som säger
-han har varit otrogen Camilla
Helst av allt vill jag glömma.
Glömma all lycka jag fick av dig.
Glömma all lycka jag gav dig.
Glömma natten då du stod i min hall, med mcdonaldspåsen i handen. Ögon rödsprängda av alkohol och du säger för första gången :jag älskar dig camilla.
Glömma att du ens var min.
vill boka långresa med tåg, känna den underbara känslan i att få längta. Vara upptagen. sparka i snön, se Harry Potter på bio, somna i en bäddsoffa & dricka vin ur dom dekorerade glasen i skåpet. Höra på härlig dialekt, fotografera i rätt ögonblick.Stå på balkongen och frysa mig blå med ett leende på läpparna. Dansa bugg i den alldeles för lilla hallen, somna på köksbordet. äta leverpastej med saltgurka för att sedan åka 1 mil i bil. Skratta så magen gör ont, se allt sådäraspecieltfint. Äta Ben&Jerry direkt ur burken bara för att bli sådära riktigt äckligt mätt. Välja lösgodis & ta dom bkonstiga godisarna. Äta min älsklingschoklad. baka pepparkakor, rulla lussekatter. Dricka pucko & ramlösa, äta färsk pasta. Hålla handen & somna med ett leende på läpparna.
Två kroppar i ösregn in under varma vattenstrålar.
Jag trodde han var borta, ett minne blott lixom..
Men de varade tills igårkväll, för att vara exakt.
De plingade till på msn. Knutarna i magen kom som skott.
jag andades.
En stund senare plingade de till i mobilen..jag blev helt, varm, ungefär. Illamående på nåt sätt.
Musiken höjdes på högtalarna och vi dansade.
En stund senare började mobilen även ringa. Jag ser namnet på displayen "patrik"
Illamåendet, knutarna och värmen kom på samma gång.
Jag hörde rösten rätt in i mitt öra, in i mitt huvud där de inte fanns så mkt just då.
Han pratade,pratade och pratade precis som förr. Förklarade sig och jag började väl lee lite.
Ett par timmar, på utestället, jackan var inghängd och jag lämnad ensam.
Jag gick runt runt runt. Någon slog till mig på sidan. Jag vände mig om.
och ja, där va han. Jag minns inte..allt gick så fort.
Folket, musiken, röken, allt blev lixom tyst, dovt ungefär.
Jag skrattade till och sa hej, med en blick som försökte se oberörd ut.
Ett par minuter senare, stod jag där, med hans läppar mot mina, näsa mot näsa.
och den bara den underbara lukt han har, kände jag en gång till.
Hans kompis gav mig en dunderkram och jag blev jätteglad.
Vi pratade på.
En stund senare satt vi alla fyra i en soffa.
Då kom de igen.
Diskutionen. Hur allt låg till och så...................
Den ärliga Patrik steg fram. Jag log, jag skrattade, jag fick ont i magen, en tår eller två kändes på kinden.
Där satt vi, vi två en stund. Hans vänner lämnade oss och gick hem.
Musiken tystades ner och vi hämtade jacka och väska.
ute regnade de massor och de hoppade droppar på gatan utanför.
Under ett tak stod vi. och han pratade fortfarande.
jag då? Jag fick inte säga nåt. Han torkade bort mina tårar.
Hem gick vi, tillslut.
Regnet öste ner, men de berörde inte mig. Intealls
Hans hand i min, i hans ficka.
En stund senare var vi hemma.
Mer blöt än så kunde jag inte bli.
Vi stängde in oss under en varm stråle från duschen.
Kropp mot kropp. Helahelahan.
De rös i mig.
Det var mjukt ,varmt och helt, underbart.
Hettan från strålarna ökade jag drog mina fingrar genom hans hår.
Mys i sängen.
Somna tätt tätt.
"camilla, titta på mig!! , sätt inte mig på nån jävla pedestal, för jag är inte den som du tror....."
Men, jag vet att det inte är på riktigt.....
pani:K
ORO, med stora bokstäver!
Jag förstår inte hur jag ska kunna klara detta!
Han gick ut från min dörr i morse efter en perfekt natt.
Nu har jag ont i magen och mår jätteilla av oro, oro, oro. Jag har inte koll.
Jag vet inte vad han tänkte när han gick, hur han kände. Hur va jag? Va jag rätt?
Är han eller kommer han bli intresserad? Kommer han fråga om vi ska ses nån dag snart??
Jag viste att när han kom in i mitt liv frra veckan att de skulle känna obehagligt och att jag vill ha koll från redan första dagen men såhär???? nääe!
Jag sov inte många timmar inatt. Trött hela dan. Somnade när jag la huvudet på kudden för x antal timmar sedan.
Vaknade av att jag såg massa männ med hattar gå precis bredvid min säng och jag vifftar förtvivlat med händerna för at få bort dom. Efter ett tag hade de gått.
Då andades jag fort.
Nu rinner de tårar. BARA FÖR ATT JAG INTE VET HUR DE BLIR MED HONOM??
PANIKEN har slagit till.
Jag vilja ha honom här nu, nu nu, nu!
Tänk om han tröttnade och inte kommer koma hit fler ggr.
Han kanske bara är blyg?? Kanske ja, klart man säger så.
När han gick i morse pusade han mig hejdå och sa "vi hörs"
Så sa Eddie med, och vi sågs aldrig mer.
Är de konstigt att jag mår såhär?? Är de??
Är han perfekt??
jagkanintesova
mys!
och, igen! Denna gången en Patrik
Han har ett skratt som smittar av sig
Han har ögon bruna som chokladglassen på Ica
ha har humor
Han bjuder på sig själv
Han pratar, NON stopp
HHan är en sporttönt
Han har snusat sen han var 12
Han älskar barn
han tar mycket kort
Han spelar massa handboll
Han är smart
Han har hår som mjukaste gräs
han har vita, raka tänder.
Han får mig att skratta och lee.
han får mig att bara vilja sitta bredvid, hela tiden.
Han älskar chockladbollar, mer än något annat.
Jag vet precis vad jag vill nu, igen.
Jag kan inte ta några beslut själv längre, för då hugger jag av detta försök detta på mitten, igen.
Jag vet inte hur man ska göra. Det kliar i fingrar och kropp.
jag vill ha någon som säger till mig "Gör SÅ, INTE så!
jag måste hindra mig själv i dessa lägen och de känns helt, jättehemskt.
Det är få som vet om hur de ligger till nu.
Inget personligt men jag vill inget säga denna gången förens jag vet.
Vill lixom inte komma hoppande och skrattandes för jag råkar bli glad för en vecka.
och ledsen för 2 år till. 
....
Thinking of you
I am thinking of you
Thinking of you
What you would do if
You were the one
Who was spending the night
Oh I wish that I
Was looking into your eyes
Ta bort de, det gör ju så ont...
Såren svider. Mer än vanligt just nu.
Jag kan inte förstå hur de kunde bli såhär.
Sånna stora sår efter en sån skitsak som kom och gick lika fort. Eller är de kanske ärren som revs upp igen.
Det är en så smärta man inte kan ta bort med vaken tabletter och salva. Jagärsvag.
Det som gör sådära ont sitter djupt och ingen kommer åt de.
Den bara finns där och verkligen plågar mig nu.
Ta bort den! Snälla! Det gör ju så ont...
Just nu finns de ingen stopp på tårarna som rinner. De kan liknas med ett vattenfall och de smakar salt på min överläpp. Datorskärmen blir en aning suddig, men jag blinkar till den blir klar igen.
Han var ju så perfekt, Men tydligen för perfekt för mig.
Spotta, sparka bara, gör de.
Ja reser mig väl upp en dag.
Skål hit och skål dit igår.
Luckor och det var in i dimman.
Folk i min lilla lght och
den lilla biten till stan befann jag och en till oss i bakluckan på en bil. Bula på köpet.
Jag målar och målar.
Psykiskt, vilket dödar mig.
jag vill ha det på ett vist sätt. Det blir inte så.
Jag gråter och får panik.
Jag hade behövt honom. här. nu. och.förr. med
Vill spola tillbaka tiden.
Till den kvällen då jag bara snubblade runt med glaset i handen, den oranga klänning och då han "fiskade" upp mig.
Räddade mig för att trilla ner för trappan.
eller den kvällen hos honom "Kalla det en dejt eller vad du vill" - "ja kollar på dig istället"
..
...
Okej!
Detta är inte roligt längre.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Blandar väl lite. Bäst så.
De knyter sig i mig om och om igen. Jag tänker bort de, men de sitter fast där.
Ja vet inte om de är hela alltet eller om de bara är Han som jag ser.
Vist, han hade sin charm och vi hade tyvärr mycket gemensamt. Mycket fint och bra.
Så hann de inte gå mer än nån vecka så stod jag där själv, igen. Efter ännu ett försök.
Jag sa ju att jag vara rädd. Men vågade ändå.
Ville inte gå på dejten, hela ja va mer än nervös och timmar framför spegeln blev de.
Detta trär på kroppen, absolut.
kroppen är ständigt trött, inte på humör. Allt spelar ingen roll, rycker på axlarna.
Ingen matlust och då handlar jag inte heller och då får jag ingen ork och så mår jag ännu mer illa än vad jag redan gör. Morgonarna är hemskast, då står allt uppe i halsen på mig.
Inatt drömde jag såklart. Att han hörde av sig och kom tillbaka till mig.
Jag stod som ett stort frågetecken men vad jag va glad.
Det finns saker och ting jag skulle gjort annorlunda. Det vet jag.
Sagt och gjort.
I Lördagskväll va de hans röda shorta det första jag såg vid garderoben klocka 23:40.
Men lika fort va den borta igen.
Han säg väl mig lika mycket och vände på klacken.
Ute i vimmlet var han borta. Jag tittade efter honom men såg inte. Folk knuffades och dansade.
Det kändes som om jag mest flög runt, inte ens en egen vilja på dansgolvet.
Jag vill bort från detta. Hjälp mig!
jag tror inte på nåt längre.
Allt kvittar.
Jag mår illa och är skakig, det gör ont,
Hej välkommen hemska Måndag, Nu blir de jobbet.
Klart jag hoppas..
Som Hanna sa idag
- Du har ju inget att sakna eller så...Så detta såret kommer läka rätt snabbt tror jag.
Ja de ligger mkt i det!
Man har inget att se tillbaka på.
Vi gjorde si, vi gjorde så.
Men nu är de mest, ja, jag kan inte sätta fingret på de.
men han hade något specielt. som jag fastnade för.
Samtidigt som jag kände mig överlycklig över att kunna gå vidare.
Sudda ut ännu mer av Petter och kunna lee och gå vidare.
Så sabbar du det. Jag blev ju så glad.
När det börjar pirra oh hoppa sådära i mig kan jag inte hejda mig.
På samma sätt som hjärnan stänger av när jag gör dumma saker stänger den av när jag är glad.
Jag var rädd föratt bli glad men jag blev det ändå.
Sa ibland att detta är för bra, men det var det inte. Ett tag.
Tills i söndags.
Då jag kände en kyla i ryggen som puttade mig ut ur hans lägenhet.
Som jag vill önskar och hoppas få komma in i igen.
Klart jag hoppas att han en dag, snart, så snart som möjligt ska höra av sig.
Komma krypandes och kanske vilja testa.
Det är den tanken som håller mig uppe.
och inte störtar ner direkt.
Jag har inte gråtit över förlusten än. Det kommer kan jag lova dig.
När jag innser att han inte kommer komma tillbaka.
Jag såg ju ljuset.
Det var tydligen för bra. Tack för mig
....
Underbart men kort - Sjunger Magnus uggla.
och det stämmer väl.
Så va detta över.
Så fin, så underbar, så snäll, så söt.
Men tydligen inte intresserad.
Vadärdetförfelpåmig!!!!!!!!
Jag föll, igen!
..
Jag blir matt av detta.
men sömnen vill inte ta tag i mig.
ett litet ropp på hjälp
"Vill du köra hem en tjej till söder med"
hej
jag har gått ner mig, igen!
Tack!
Jag känner igen signalerna, jag är inte dum.
De slog emot mig som en våg.
Jag ville slänga av mig täcket, slita på mig klädera och springa därifrån. Barfota, med skorna i handen. tills fötterna blödde, eller gick av eller vad som. Jag blev rädd. Rädd som i mörkrädd.
Jag vet inte vad de är du håller på med. Jag kan inte fråga. För då förstör ja allt. Mer.
Ja är osäker i mig själv, vågar inte stå på mig. Utan sitter där som en liten söt hundvalp, leer och vifftar med svansen. Fuck!
Hemvägen var hemsk. De få minutrarna från norr till söder.
Där satt jag i bilen, med en okänd, någon. Som känner Eddie.
De stod- Hora i pannan på mig,- knullad,- utnytjad,- bakis,- trött,- dum,- blond.
Jag hade gråten i halsen.
"Du kan släppa mig här, jag bor därborta, tack för skjutsen"
jag kände hur klänningen under jackan sakta halkade ner, mer och mer.
BH:N var garanterat mer än synlig.
Håret stod åt mer än ett håll.
Sminket var över hela ansiktet.
Kroppen skakade av ilska.
Skorna släpade jag efter mig.
Mötte en kvinna som klev ur sin bil
Jag frsökte lee och se oberörd ut men de var svårt. Eftersom domdära orden stod stämplade i pannan på mig.
Sjönk ner på min stentrappa, utanför min lägenhet och samtidigt som jag pratade med emily försökte svälja gråten. Men de var svårt.
Jag ville inte mer. Viste hur de fungerade, kan nästan säga att jag är erfaren.
Somnade av ren utmattning igårkväll.
Det var tidigt någon gång.
Ville vakna av pipet av mobilen, men de kom aldrig något.
Vaknade långt innan klockan ringde.
Svävade mellan sömn och verklighet.
Jag kände hur illamåendet stod mig upp, denna gången över halsen.
Det är Måndag och värre Måndag än förra veckan.
Jag vill inget just nu.
Nu spelar inget någon roll.
Vill inte träffa någon, vill inte äta, vill inte gå ut.
Sitta och titta är de jag vill.
Emelie sa till mig igår att om de skiter sig att hålla stoltheten uppe.
Vilken stolthet?
Nu 'är de snart dags för jobbet.
Lusten finns inte nån stanns. Absolut inte.
Mår jätteilla och vill stoppa fingrarna i halsen och spy tills jag inte orkar mer.
Skrika och slå dig.
Berätta om och om igen hur illa jag blev behandlad under en lång tid.. och fråga om du tänker göra likadant.
Svara, ett rent svar vill jag ja. Sen vill jag bara gå.
samtalet som du ringde när vi låg tätt tätt i den stora sängen ekar fortfarande i huvudet på mig.
ta bort det. Jag ser de likamycket som att höra de.
Finns det ens någon hjälp till detta.
Dumma dumma jag.
Som aldrig ser. Utan bara leer.
Jag älskar mer än något annat att skratta.
Skratta tills magen krampar och tårarna rinner av lycka.
Det kan komma sånna dagar på jobbet, mellan hyllorna när jag och någon plockar varor men inte nu.
Inte idag, inte imorgon. Jag vill inte skratta.
Vill ligga i min säng. och bara inte finnas.
nej, jag vill inte prata om detta.
Jag borde, måste och ska säger folk.
Ja vet.
Men jag vill komma på varför jag håller på som jag gör först.
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
"Vill du köra hem en tjej"
men ändå. sist,
Tusen tack för en mkt rolig fest i lördags.
Ni är helt underbara.
...............
helvetesjävlafittanuskukbajshata
bakisäckligargbesvikentrött
hittar inte ord
HJÄLP
Ett skott till..eller nåt?
Det sköt till, ordentligt! och de vreds om.
TRE veckor, de va typ som igår.
Klump i halsen, klump i magen.
Panik hej.
Jag är den efter henne, som har tar i brist på annat.
Slänger i säng eftersom han inte har nån nu.
men jag, jag vet att jag inte har nån annledning till att få denna klump. Eftersom jag inte vet säkert.
Men efter detta år i en bubbla med en kille som bara ville ha mig i säng så är de svårt att se annat just nu. Tyvärr.
Sms som kan liknas med detta typ; Du får komma till mg efter festen.
Sånna sms gr mig likblek. Kan, inte inte inte inte halka ner i ett sånt träsk igen
NEJ.
Jag gör de inte!
Jag är inte egoistisk. Nej. Men i min värld just nu tänker ja såhär ;Jag vill bara hon, den enda.
men jag har svårt att se att jag blir de.
Nu vill jag gråta igen.
Jag har inte gråtit på över 3 veckor nu. Känns helt underbart.
Men nu vill jag, bara sitta nån stanns och gråta. Inte pågrund av dig, nej
Bara pågrund av mina dumma känslor som kommer spökande.
och i alla panik skickade jag ett sms.
Till han.
och jag fick ett gulligt tillbaka.
Ja vist, jag log lite och de pirrade till men.....ja MEN....
Nu ska jag ta cyklen och i-poden och cykla en bit.
Balansgång med grönt golv under.
Just nu känns det som om mitt liv kan liknas med en balansgång.
En sån som man gick på i skolan, på gymnastiken.
När man kände att man började vingla och tappa balansen hoppade man frivilligt ner, man dök inte.
och det är precis de jag önskar jag kunde.
När de börjar brännas och se farligt ut, HOPPA AV!
Nu behöver jag dig här. Nu, bara för att känna att det är säkert här.
Det ska dröja ända till lördganatt tills jag får se dig.
Mkt ska hända innan dess.
Jag ska jobba färdigt idag.
Vara ledig en hel dag
Jobba en 10-19:30 tid på fredag
Ev gå ut med charlotte efter.
Ha en hel lördag.
Sen samma alla glada Ica folk och Skåla.
Sen är de tid för dig.
..
Här är till dig ida :)
En bild så du får se hur han ser ut.
Hittade den på facebook så den är ju inte från igår direkt.
Det är han längst till höger.
och här andra från höger.sötsak
....
okej, såhär va det!
En hel Fredag gick jag runt och väntade och väntade och väntade, på detdära smset jag ville ha.
och de kom. tillslut. "hej vad gör du ikväll?"
Som en galen studsboll som hoppade jämfota hoppade jag runt här hemma överlycklig. Så galen som bara jag kan bli i en sådan stund som stod framför mig just då.
sen va de igång. De slutade med att jag gick och mötte han.
Vi kollade tv och mös i min "stoora soffa"
Jag va INheaven.
Natten gick inte i sömnens tecken, okej? Däremot han som låg bredvid mig sov sött.
Kunde inte sluta att ligga nära nära nära.
och sömnen vägrade ta mig.
Jag andades i kapp med honom i hopp om att kunna somna. Men de va omöjligt.
okej, ja slumrade nog ibland.
Tittade på klockan ibland.
De blev gå upp dags.
Hade kunnat legat kvar, timmar. och bara få hålla om.
En stund till i soffan tills vi skildes åt utanför min dörr. Jag till jobbet och han hem.
Öven till jobbet hoppade jag nästan jämfota
Sen föll jag, pladask.
Känslan kom. Jag blev rädd. och tänkte massa saker. och så som jag blir.
HATA!
Så nu sitter jag här. Sjukare än igår. Efter en lång och hemsk dag på jobbet.
Superont i halsen, mensvärk så de skriker om de, tjock i huvudet och ja, typ allt.
Tänkte spendera min lörsgakväll HÄR, i soffan, helst under en filt och sova bort en vecka.
Asså jag hör verkligen hur jag låter.
Precis såhär låter jag bara under en viss period.
Och det är när jag är KÄR!
