pani:K



ORO, med stora bokstäver!
Jag förstår inte hur jag ska kunna klara detta!
Han gick ut från min dörr i morse efter en perfekt natt.
Nu har jag ont i magen och mår jätteilla av oro, oro, oro. Jag har inte koll.
Jag vet inte vad han tänkte när han gick, hur han kände. Hur va jag? Va jag rätt?
Är han eller kommer han bli intresserad? Kommer han fråga om vi ska ses nån dag snart??

Jag viste att när han kom in i mitt liv frra veckan att de skulle känna obehagligt och att jag vill ha koll från redan första dagen men såhär???? nääe!

Jag sov inte många timmar inatt. Trött hela dan. Somnade när jag la huvudet på kudden för x antal timmar sedan.
Vaknade av att jag såg massa männ med hattar gå precis bredvid min säng och jag vifftar förtvivlat med händerna för at få bort dom. Efter ett tag hade de gått.
Då andades jag fort.

Nu rinner de tårar. BARA  FÖR ATT JAG INTE VET HUR DE BLIR MED HONOM??
PANIKEN har slagit till.

Jag vilja ha honom här nu, nu nu, nu!
Tänk om han tröttnade och inte kommer koma hit fler ggr.
Han kanske bara är blyg?? Kanske ja, klart man säger så.

När han gick i morse pusade han mig hejdå och sa "vi hörs"
Så sa Eddie med, och vi sågs aldrig mer.
Är de konstigt att jag mår såhär?? Är de??

Är han perfekt??

jagkanintesova


mys!


och, igen! Denna gången en Patrik



Han har ett skratt som smittar av sig
Han har ögon bruna som chokladglassen på Ica
ha har humor
Han bjuder på sig själv
Han pratar, NON stopp
HHan är en sporttönt
Han har snusat sen han var 12
Han älskar barn
han tar mycket kort
Han spelar massa handboll
Han är smart
Han har hår som mjukaste gräs
han har vita, raka tänder.
Han får mig att skratta och lee.
han får mig att bara vilja sitta bredvid, hela tiden.
Han älskar chockladbollar, mer än något annat.



Jag vet precis vad jag vill nu, igen.
Jag kan inte ta några beslut själv längre, för då hugger jag av detta försök detta på mitten, igen.
Jag vet inte hur man ska göra. Det kliar i fingrar och kropp.
jag vill ha någon som säger till mig "Gör SÅ, INTE så!
jag måste hindra mig själv i dessa lägen och de känns helt, jättehemskt.
Det är få som vet om hur de ligger till nu.
Inget personligt men jag vill inget säga denna gången förens jag vet.
Vill lixom inte komma hoppande och skrattandes för jag råkar bli glad för en vecka.
och ledsen för 2 år till.



RSS 2.0