camillalundberg

klockan 10:00 i morse som planerat körde vi hemmifrån.
Ett stopp hos Sandra på K-rauta för en hård hejdåkram och "jag kommer sakna dig men vi ses snart"
Passerade fält, röda stugor och allt sånt som du vet tillhör mitt småland
jag flyttar
till en stad full med fart, fläckt, stora hus, långa gator och en hög puls.
Jag fick en nyckel med rum 71
satte i den i låset och ett litet rum mötte mig
ett litet rum som ändå är mitt nu, bara mitt och här ska jag bo.
Upp med alla saker, och hej jag trodde inte alla kläder skulle få plats men de blev tillochmed plats över.
Nu såhär efter blev de mysigt. Jag gillar de.
Jag är omringad av träd, gröna grämattor, stigar och om man fortsätter grusvägen så kommer man till havet och båtarna.
Imorgon börjar de
skolan
så som de va förr
när de var första dagen på gymnasiet och nervositetet brusade högt.
Planerade kläder och sminket en  veckan innan.
Nu ska jag snart kolla över vad jag ska ha.
Bredvid mig ligger kollegieblocket, pennskrinet och annat
uppe på hyllan ligger mina kameror som kommer användas flitigt
ochpärmar och annat som tillhör skolan.
Hej jag ska börja använda kläder, riktiga kläder måndag till söndag.
inga mcdonaldsshortor och byxor som ska tvättas för att man ska kunna känna sig fräsh imon, dagen efter de och dagen efter de och dagen efter de. Nej
nu är de jeans, tröjor, klänningar och annat. De va ju ändå längesen nu.
Datorn spelar Gary More - still Got The blues


Börjar bli trött, vätar på att mobilen ska ringa och jag får prata med dig en stund, bara en liten stund
ska duscha av mig, och för att sedan byta till mjukisbyxor och somna i min nya säng.
Vakna till klockan och hejvartärjag.

Imorgon åker jag!
jag packar, ner, allt. Mit liv i en stor väska och drar igen dragkedjan.


Tack för en mycket lyckad kväll igår.
Jag trivdes.
God mat och mys. Musik och prat dricka och utgång.  Precis vad jag behövde såhär näst sista kvällen med er.

Det är fredag morgon och solen har tagit över molnen.
De blåser friska vindar av höstvarningm friska sånna.
Jag packar, denna gången kläder.
Det som nu en gång låg i garderoben ligger nu i högar på sängen.
Linnen för sig, t-shirtar för sig, klänningar för sig, jeans för sig..ja och sängen är mer än full.
Så gick jag lös på lådan med gamla reklam t-shirtar och annat som inte har nån speciel låda att ligga i.
och ja, underst, under reklam t-shirten med tippentrycket på som jag fick av pappa när jag va liten ligger den. Den är blodröd, sammet, ett vit vingliknande märke vid höftbenet, Den är fin. jag drar den mellan fingrarna och luktar i den. Minns precis alla tävlingarna, träningarna och allt kul vi hade. 
Tävlingen i Grimslöv då sandra och jag låg på golvet i gympsalen bland alla andra som bara väntade på att få göra sina nummer. 
Eller tväling då en i laget inte kom. och jag fick göra hoppet som jag inte skulle pga skada men de gick bra och vi kom delad tvåa. 
Alla hemska träningar. Skador och annat. Val av musik, eller "hej jag orkar inte idag"  Eller alla gånger man gått ut från gympasalen med ett leende.
Fnns så mkt. Minnen som inte  går att visa i bilder. 
De är synd.

Bara för att tillägga
så hittade jag med den randiga tröjan
den brun vit randiga. 
Som jag hade den kvällen för längesen.
och när jag kommer hem inser jag att den luktar, den luktar han.
Nu är lukten borta, men jag kommer ändå ihåg. Tyvärr.

 

De lovade fint väder?
eh va?
de är som om de skulle tro på tomten.
Enda in på ryggmärgen är de ruggigt
Efter två timmar ute för att handla och äta
kryper jag ihop i sängen med en varmare tröja och min nya cosmopolitan.
Läser intensivt om hur jag får finre hy, blankare hår och varför man igentligen äter P-piller när de kan oraka blodpropp. Regnet öser ner utanför fönstret. och himlen bär en och samma gråa nyans.
Ögonen blir tunga och jag lägger ner huvudet och somnar. Djupt. I en timme sover jag. Drömmer gjorde jag nog med.
Vaknar med ett ryck och hör mig själv säga  "Jag somnade"
för tillfället känns de då som om temperaturen i min kropp är nere på noll, kryper ihop.
och vill bara sova mer.  Tårna är kalla.
Ljusen brinner på byrån.
Går upp tar på mig de svarta flippfloppen som står vid dörren och hämtar posten.
Där är de ett paket till mig, ett hårt.
Det är boken som jag ska ha med mig väskan på söndag.

Så hamnade jag här, som vanligt.
Gå upp, klä på de vanliga mjukisbyxorna och sätta upp håret i toffsen, enkel frukost.
Borsta tänderna och sen återg till ställningen, igen.
Tre kuddar under mitt huvud och datorn i knäet-
och nej, jag tänker inteligga här hela dagen.
Inta en långdusch snart,
Byta om och så man kan visa sig ute.
Åka och handla lite åt mamma.
Sen ikväll vill jag se sannas söta ansikte.
För att efter de inte somna i min egna säng.

.
 

Att åka en runda med inlines en kväll som denna kan inte bli annat än bra.
Det var blött i luften och det luktade nyfallet regn. De var blött på marken och löven som fallit låg klistrade på assfallten.
Ipoden spelade nostalgimusik och tanken slog mig att jag kommer sakna detta mycket.


Tider som dessa
tider vi spenderat i skogen i bilen, runt sjön
aa våra kvällar sådära...nåt specielt.
Kommer jag sakna nåt så otroligt.
Vill inte att du ska försvinna från mig..

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag

Planen med de gröna fuktiga gräset fylldes snabbt med folk.
Förväntansfulla ögon som väntade på att få se Lasse, vår kung!
Det var allt från de äldsta till de yngsta som tulltade runt med hörlurar på öronen som nästan täckte hela huvudet.
Vi satte oss på en slänt och såg över hela området.
Molnen började sakta försvinna och solen lös starkt i ögonen.
Det var picknick, filtar, regnjackor, stövlar och t-shirtar med Winnerbäck på. Överallt.
Så blev äntligen klockan dags.
Han kom. Då hade mörkret laggt sig över oss.
Spelade magiskt och de bästa var ändå "Om du lämnade mig nu"
I ett mörker och ett hav av folk gick jag ner, närmare och närmare scenen, bara för att få se bättre.
Det var magiskt. Varmt där nere.
Stjärnorna lös på en molnfri himmel.
mellan varven satte vi oss ihopkurade i varsin filt och huttrade.
När vi kunde så gott som andas ut "rök" ur munnen kunde vi ana hösten.
Slutlåten: Om du lämnade mig nu.
 Jag tycker om honom, mycket!
Det var magiskt.

Vart kommer denna enorma trötthet ifrån?
Efter ett långt telefonsamta igårnatt somnade jag fort.Slöt ögonen så kom John Blund.
Vaknade av att de slamrade från nedervåningen.
Bestämde mig för att ligga kvar.
Klockan va väl sådära runt tiotiden när jag drog mig ner mot köket.
Det var tomt i huset. Tyst och skönt.
Ont och stel i ryggen.
Kläde på mig och gick ut och gick en runda med förhoppning att de skulle släppa i ryggen.
Men nej.
De första jag gjorde när jag tagit av mig mina vita tyskor och musiken i öronen var att lägga mig på sängen
trött i min onda rygg och benen va som spaghetti.
Microsov av och till. Fönstret var öppet.
Postbilen hade nyss kommit så vaknade till av att grannarnas postlådor slog, en efter en.
Susandet från datorn.
En vilsen flyga flög hysteriskt runt i rummet för att hitta en väg ut.
Nu skulle jag bara vilja ha ett lugn. Finna stillheten och kunna slappna av.


Kunde inte låta bli att lee lite extra åt denna
hög status

För snart åker jag

Vem är de som tänder stjärnorna?


De jag verkligen verkligen önskar att jag hade just nu är ett mål
något jag kan sträva efter, sattsa på, rikta in mig på och se fram emot.
har jag de?
Nä.
För att
de är
tomt

Just nu nu vill jag ha något som kan ta mig dit jag önskar
till en plats som är ljus, varm...a...trivsam lixom
där jag känner att jag vill stanna.


saknar din famn..men
Som du sa, det är dags att dra.

Jag bara älskade dessa scener när jag var liten
satt som klistrad
nu leer jag bara..

'

Jag höll henne hårt i min hand, ett stadigt handgrepp.
Höll om henne så hårt jag kunde
torkade hennes tårar när de rann
och viskade tysta ord i örat "De ordnar sig, jag finns här"

Vi åt gratismat på mcdonalds i stan och drev med honom i kassan
"Är de sånna promlappar nu igen?"
"nuggetsen va verkligen inte goda"
Jag vill ha en qp dressad som en mcfeast"

handlade kläder på Hm och cyklade sicksack mellan folket på storgatan
bokade tid för tatuering och sen cyklade på tottoaren påvägen hem, mot söder
"Trottotaren är till för gående, här får ni inte cykla!!"


Hem till Blom. Mysigt.
Drack , pratade söder oss och lyssnade på musik.
Sprang till bussen!
"BUSSEN CAMILLA!!"
"Hej"     "vuxen eller?"
"halv"

orolig
sömn
inatt...
igen


"Jag fann min kärlek,
men jag förlorade den igen. Nu äger sorgen mitt hjärta"

får aldrig nog av filmen
de har gått många många nätter jag somnat till den, ett lugn lixom.
Tröttnar aldrig. Från början till slut. omochomigen.
För övrigt
läser boken, tänker på helt andra saker än raderna på sidan Tankarna lixom fladdrar iväg på hela annat håll. I mina ögon  är de just nu bara en massa bokstäver.
Rgnet smattrar på rutan. De är en sånt fin regn som regnar rakt ner.
de lovar fint väder imorgon.


Jag vet
och jag känner att
de är något mer i den blicken
än bara nätterna vi delar dåochdå.

Nu är de veckorna innan jag åker. Allt ligger framför mig som en stor, okänd och mörk väg. Sånna som jag aldrig har vågat mig ut på. Ända sen jag var liten har kag alltid vat dendära lilla flickan som alltid hållt mamma i handen och aldrig vågat släppa. De var ju tryggt.
Allt ska nu bli annorlunda.
När de frågar varför mina tårar rinner...vet jag inte längre vad jag ska svara...
Plockar ner mitt liv, rensar bort gammalt.
Packa ner mitt liv och ta med mig. Till ett litet rum. Med endast en säng, ett bord och en garderob. Där inne ska jag placera allt! De är inte så jag fungerar, mitt liv funkar inte så. Allt får inte plats bakom en dörr sådära i ett kanske 20 kvadratiskt rum. Bakom allt så döljs de. För de som ser mig, sitta i en stor sal, alla är lika nervösa, kan inte dömma mig efter första ögonkontakten och kanske ett leende på "hejviskaboisammakorridorvimåstebörjaprata"

Öpnnar lådor, finner gamla album med bilder från länge, länge, längesen
men när jag tittar på dom är de som om de va igår. Minns precis studen och varför jag tog just den bilden.
Hittar väskor som jag haft genom åren. I varje fack ligger en busstidtabell.
"2003, en blå väska. Jag kunde inte låta bli att lee när jag kommer ihåg hur de va då. Och just den tidtabellen som användes flitigt då.
Smycken som jag knappt använt. Fått när jag fyllt år eller tog studenten.
En grön väska, busstidtabell från 2006. Tillsamans md busskortet. Det var året vi tog studenten. Hittar aven gamla halstabletter, batterier och små lappar med osamanhängande text på.
En  blank skiva som jag sätter in i spelaren. De var en skiva jag brände till Anna för två jular sen.
En pumaväska som jag köpte billigt i utomlands en gång. Även i den hittar jag lappar där de står "körskolan 10:00"
En lampa som jag gjorde i slöjden på högstadiet. Den satt sedan länge uppe på min vägg.
Allra allra längst in, i en vit påse ligger min första mcdonaldshorta
den fula med röda  och blå små små ränder på. Den får mig att se tillbaka. Den är ful, mycket ful.
På påsen sitter tillochmed lappen kvar "Camilla Lundberg  storlek XS"
Skolkataloger från lågstadiet.
kvitton från År tillbaka
De är precis som att titta tillbaka på allt som varit. saker som laggt längst in i garderoben eller längst nere i lådan hittar man oftast många år frammåt. De är som om de legat där och väntat på en.
Studentmössan i den bruna kartongen
rapphönan jag snabbt bläddrar genom. 

.

Ikväll är de en sånn kväll jag inte kan stoppa tårarna
tårarna som börjar i ögats lilla lilla vrå
och som tillslut rinner som vatten under en kran nedför min redan blöta kind
Trött på mig själv. Ljust eller mörkt?
Svart.

Det var i slutet i April 2005
vi satt i den trånga peronalrumet uppe på mcdonalds
jag och ungfär 10 stycken till. Det var då jag blev stämpling 713.
specielt minns jag två. De va Tommas som pratade och han delade ut papper och vi fick skriva vilken storlek vi önskade ha i våra kläder. Jag var nervös och lyssnade som aldrig förr. Tänkte "Detta kommer jag aldrig klara"
Mötte blicken med Tina några gånger också.
Utbildningen var hemskt, bland de värsta jag har vat med om faktiskt.
Samtidigt som folk sprang i ren panik runt mig så skulle jag banka in vart menyerna låg på datorn
hur man grillade specialer "Utan gurka"  skillja på lilla menyn och happy meal.
Stor pommes, mellan pommes, meny och icke meny, sallad, glass, milkshake, när de kostar extra och inte, allt gick runt runt i på mig. Och ilskan bara växte i hennes ögon.
När jag kom hem slet jag av mig kläderna och tårarna rann.
Jag fick en extra utbildning.
Det har vat en lång väg. Som bara ett av alla mina exempel Spillt kaffe över både mig och kunder, glömt mat, gjort fel fel fel fel fel fel. Om jag skulle räkna hur många ggr jag har gjort fel under dessa 3 år så skulle de bli över ett dussin.
Men de gck rätt fort frammmåt.
Ett tag hade jag bestämt mig att jag inte tänkte acceptera denna tortyr jag fick av henne. Nej
Jag letade nya jobb och ville aldrig mer jobba på mcdonalds samarkand.
Men jag blev kvar.
Så en dag hör jag att hon ska sluta.
Det var först den sommaren som jag kunde börja jobba på riktigt.
Inte vara rädd för att gå till jobbet och springa på henne.

Allt tickade på som en klocka
och jag började jobba mer. Öppnningar, stängningar, långa pass...började få upp ångan och bli säker.
Tackade aldrig nej till att jobba. Blev månadens medarbetare.
Tog studenten.
I bilden fanns nu Lobby frida, Blom , Maja, Kroon, emelie, Lisa. Malin. Det var lixom vi.
Henke kastade in mig i driven en stressig lördag, men jag ville verkigen inte.
Tog en bil, var osäker och bad de vänta. Sådärahejjagärnyidriven.
Tvåan var de inte ens tal om.
men även där blev jag ställd och uppvärmd i.

Det blev januari 2007 och jag började jobba 75%
Jag tyckte inte jag gjorde nåt annat än att jobbade och sov. Aldrig ledig
Fick en helt annan inblick på allt. Vågade så mycket mer.
Lärde mig massor och tyckte det var roligt, mycket.
Blev ännu en gång månadens medarbetare.
De var samtidigt som han kom in i mitt liv, lika fort som han kom gick han. Lämnade ett stort tomrumm efter sig som var omöjligt att fylla.
Vilket gjorde allt mycket jobbigare och att gå till jobbet var som att bara bara bara påminnas om honom.
Januri- februari- mars- april- maj
och det blev sommaren. Sommaren full med  Fågel Råger, massa mcfest, som avslutades på mcdonalds City
"hej vi jobbar på mcdonalds vi vill ha.........och slängde fram gratiskupongerna.
Dans på loft, paj, glass, pommes under assmöterna, utsmusslande av muffins från fysen och maxat babbel i headsetten. För att Mattias ska kunna säga "handen på Äset och man ser munnen blablablabla"
Linda och Fridas student som vi sent kommer glömma.

Det blev höst och allt va åter igen tråkigt
Alla slutade och Sanna åkte till Nya zeeland.
Vi bestämde oss för att hålla kontakten och aldrig tappa den.
Mitt i allt så fick jag jobbet
jobbet som jag hade hoppats på länge, mycket länge.
jag var på interjuvn och på under en vecka så förändrades allt.
Sa upp mig kick off och ett helt nytt spännande jobb stod på spel.
Jag sa till mig själv "Aldrig mer mcdondals samarkand"
Hela hösten och vintern jobbade Linda och jag över 100%

Men oväntat så blev de sämmre än jag trodde jag vantrivdes och efter att ha jobbat 19% under en period så blev jag trött på de. sa up mig
för att sedan vara tillbaka på mcdonalds "hej och välkommen de går bra att börja beställa"
Besvärlga beställningar, hemska rusher, happymeal leksaksaker som skulle bytas, mcfeast menyer, plusmenyer, dipsåser, inventering, bråk med kunder, DT:skadad hörsel, dumma kristoffer´kommentarer, de längsta familjebeställnigarna man kan tänka sig, städasjälvstängningar, städasjälvöppningar, de längsta holdtiderna.
jag verkligen såg fram emot att jobba.
för att I bakhuvudet viste jag att till våren kommer sanna tillbaka igen.
De är ju ändå vi som "ÄR mcdonalds"
Såg fram emot den dramatiska sommaren åter igen.
Och lite så blev de väl!
Nu går de mot höst.
För att igår jobbade jag mitt lista pass. Sista passet på mcdonalds. Aldrig mer kaffemaskinen, aldrig mer pommesmaskinen, aldrig mer stå och skura golvet på städasjälvstängningarna, aldrig mer diska flurryhållarna och spola genom shaken, lilla shakespeciel, stora shakespecial, aldrig mer stå och äta wastemat, dippa pommes och stå dubbelvikna av skratt i driven, och sitta på golvet och äta glass.  prata skit på kontoret, driva med allt och alla. Sälja plussmeny (så får du ett colaglas)...skulle kunna hålla på hur länge som helst
 Och som sanna säger
"Är detta sista gången vi slutar nu?" jag tror de"
Efter de sista kunderna igår satt jag med blom på golvet i köket och pratade nostalgi och sa
"nej de mååste komma en bil till så jag får ett ordentligt avslut"
men så blev de inte..  Istället kom Karolina och sa "nu stänger vi"
Tog av mig headsettet och  stämplade ut
713- enter- 3- enter- Vi ses
Förmodligen inte

Antingen är de inte meningen att jag ska åka, eller vad d nu är.
Brevet kom inte fram och så stod jag där, ännu en gång. Med utan planer
planerna som jag länge, mycket länge laddat inför.
Just nu vill jag jag bara falla, men istället för att falla till något, ramlar jag rakt på iniinenting.
Om du ursäktar min klagan så vill jug ingenting just nu....

Hade en helt jätterolig kväll med Linda och Sanna igår.
Paratade skit och ringde och väckte folk som kanske inte var lika glada över de som vi var.
Åt chips och lagade vofflor.


Två kvällar kvar.

"jag pratar om dig i sömnen"

Regnet öser ner utanför fönstret
jag vaknade tio minuter innan klockan ringde av att de smattrade som nålar på fönsterräcket. och dropparna rinner som tårarna på rutan.
Då ville jag bara somna om och ligga kvar, heladagen

11-20 idag
16-00 onsdag
16-00 torsda
sen är de åter igen "hejdå mcdonalds"
sista dagen..
är de sista gången jag stämplar ut? "713- ut- vi ses"
Förmodligen är de väl de.
Men jag har så otroligt mycket minnen bakom mig¨från de stället som jag kan leva på, länge, mycket!
Så nu har jag satt upp håret, knäppt shortan som ännu en gång saknar min namnskyllt, och byxorna som jag faktiskt gillar. De har blivit som en rutin "hej nu ska jag jobba och jag gör allt precis likadant. Lever i en bubbla!
Så om du inte har nåt annat för dig idag så finns jag upp på samarkand
"Nej de ligger inte ketschup i påsen, de får du säga till om i första luckan"
"ställ dig på ettan så kommer vi ut....fyra minuter ungefär"
"jag hjälper dig alldeles strax, JO jag SA att jag hjälper dig alldeles strax!!"


tjugo dagar kvar

jag skulle bara vilja förklara...