camillalundberg

Det var i slutet i April 2005
vi satt i den trånga peronalrumet uppe på mcdonalds
jag och ungfär 10 stycken till. Det var då jag blev stämpling 713.
specielt minns jag två. De va Tommas som pratade och han delade ut papper och vi fick skriva vilken storlek vi önskade ha i våra kläder. Jag var nervös och lyssnade som aldrig förr. Tänkte "Detta kommer jag aldrig klara"
Mötte blicken med Tina några gånger också.
Utbildningen var hemskt, bland de värsta jag har vat med om faktiskt.
Samtidigt som folk sprang i ren panik runt mig så skulle jag banka in vart menyerna låg på datorn
hur man grillade specialer "Utan gurka"  skillja på lilla menyn och happy meal.
Stor pommes, mellan pommes, meny och icke meny, sallad, glass, milkshake, när de kostar extra och inte, allt gick runt runt i på mig. Och ilskan bara växte i hennes ögon.
När jag kom hem slet jag av mig kläderna och tårarna rann.
Jag fick en extra utbildning.
Det har vat en lång väg. Som bara ett av alla mina exempel Spillt kaffe över både mig och kunder, glömt mat, gjort fel fel fel fel fel fel. Om jag skulle räkna hur många ggr jag har gjort fel under dessa 3 år så skulle de bli över ett dussin.
Men de gck rätt fort frammmåt.
Ett tag hade jag bestämt mig att jag inte tänkte acceptera denna tortyr jag fick av henne. Nej
Jag letade nya jobb och ville aldrig mer jobba på mcdonalds samarkand.
Men jag blev kvar.
Så en dag hör jag att hon ska sluta.
Det var först den sommaren som jag kunde börja jobba på riktigt.
Inte vara rädd för att gå till jobbet och springa på henne.

Allt tickade på som en klocka
och jag började jobba mer. Öppnningar, stängningar, långa pass...började få upp ångan och bli säker.
Tackade aldrig nej till att jobba. Blev månadens medarbetare.
Tog studenten.
I bilden fanns nu Lobby frida, Blom , Maja, Kroon, emelie, Lisa. Malin. Det var lixom vi.
Henke kastade in mig i driven en stressig lördag, men jag ville verkigen inte.
Tog en bil, var osäker och bad de vänta. Sådärahejjagärnyidriven.
Tvåan var de inte ens tal om.
men även där blev jag ställd och uppvärmd i.

Det blev januari 2007 och jag började jobba 75%
Jag tyckte inte jag gjorde nåt annat än att jobbade och sov. Aldrig ledig
Fick en helt annan inblick på allt. Vågade så mycket mer.
Lärde mig massor och tyckte det var roligt, mycket.
Blev ännu en gång månadens medarbetare.
De var samtidigt som han kom in i mitt liv, lika fort som han kom gick han. Lämnade ett stort tomrumm efter sig som var omöjligt att fylla.
Vilket gjorde allt mycket jobbigare och att gå till jobbet var som att bara bara bara påminnas om honom.
Januri- februari- mars- april- maj
och det blev sommaren. Sommaren full med  Fågel Råger, massa mcfest, som avslutades på mcdonalds City
"hej vi jobbar på mcdonalds vi vill ha.........och slängde fram gratiskupongerna.
Dans på loft, paj, glass, pommes under assmöterna, utsmusslande av muffins från fysen och maxat babbel i headsetten. För att Mattias ska kunna säga "handen på Äset och man ser munnen blablablabla"
Linda och Fridas student som vi sent kommer glömma.

Det blev höst och allt va åter igen tråkigt
Alla slutade och Sanna åkte till Nya zeeland.
Vi bestämde oss för att hålla kontakten och aldrig tappa den.
Mitt i allt så fick jag jobbet
jobbet som jag hade hoppats på länge, mycket länge.
jag var på interjuvn och på under en vecka så förändrades allt.
Sa upp mig kick off och ett helt nytt spännande jobb stod på spel.
Jag sa till mig själv "Aldrig mer mcdondals samarkand"
Hela hösten och vintern jobbade Linda och jag över 100%

Men oväntat så blev de sämmre än jag trodde jag vantrivdes och efter att ha jobbat 19% under en period så blev jag trött på de. sa up mig
för att sedan vara tillbaka på mcdonalds "hej och välkommen de går bra att börja beställa"
Besvärlga beställningar, hemska rusher, happymeal leksaksaker som skulle bytas, mcfeast menyer, plusmenyer, dipsåser, inventering, bråk med kunder, DT:skadad hörsel, dumma kristoffer´kommentarer, de längsta familjebeställnigarna man kan tänka sig, städasjälvstängningar, städasjälvöppningar, de längsta holdtiderna.
jag verkligen såg fram emot att jobba.
för att I bakhuvudet viste jag att till våren kommer sanna tillbaka igen.
De är ju ändå vi som "ÄR mcdonalds"
Såg fram emot den dramatiska sommaren åter igen.
Och lite så blev de väl!
Nu går de mot höst.
För att igår jobbade jag mitt lista pass. Sista passet på mcdonalds. Aldrig mer kaffemaskinen, aldrig mer pommesmaskinen, aldrig mer stå och skura golvet på städasjälvstängningarna, aldrig mer diska flurryhållarna och spola genom shaken, lilla shakespeciel, stora shakespecial, aldrig mer stå och äta wastemat, dippa pommes och stå dubbelvikna av skratt i driven, och sitta på golvet och äta glass.  prata skit på kontoret, driva med allt och alla. Sälja plussmeny (så får du ett colaglas)...skulle kunna hålla på hur länge som helst
 Och som sanna säger
"Är detta sista gången vi slutar nu?" jag tror de"
Efter de sista kunderna igår satt jag med blom på golvet i köket och pratade nostalgi och sa
"nej de mååste komma en bil till så jag får ett ordentligt avslut"
men så blev de inte..  Istället kom Karolina och sa "nu stänger vi"
Tog av mig headsettet och  stämplade ut
713- enter- 3- enter- Vi ses
Förmodligen inte