....


alltså förlåt men jag orkar verkligen inte mer nu.
Min kropp säger ifrån och de gör ont i hela mig. Hela mig. ont. I dig med förstår jag. Får jag säga att jag förstår hur ont du har?
Om du vill skrika, sparka, slå hata mig så gör de.
Ja har nu sagt förlåt för de jag har sårat dig för, ta emot de? gör som du vill.
Men jag orkar inte gråta mer nu.
Förlåt om jag säger detta, kan låta hårt men just nu känns vissa saker mörka och borträknade.
Vill bara samla kraft, ladda och få liv i mig själv tills jag ska åka.
Det är ett steg jag är rädd för att ta. Alla kramar om och säger "de kommer ordna sig, de blir jättebra"
ja, de måste de bli. måste måste måste måste.

Vi sover under samma himel. Vart jag än är
vart än du är så sover vi under samma himmel.
Andas samma luft, Ser samma stjärnor och tankarna på varandra är ändå de viktigate.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0