....
"När åker du?"
"31:e augusti"
"aha"
Under en himmel som var som en enda stor grå fläck gick jag imorse mot bussen. Utkletat smink och en tom mage.
Det började och skorna kluaffsade när jag satte ner dom i den blöta assfalten
Hösten närmar sig och en morgon som denna har jag svårt att tro på sol igen.
På busskurens fönster rann dropparna och de regnade mer och mer.
Det är magkänslan, de är inget jag kan sätta fingret på och forma till ord, de är bara nåt jag kännde av när jag klev ur hissen i morse
Om jag har svårt att åka från dig är kanske min ensak??
för att tala om för mig vad som rör sig i dig verkar svårare än jag trodde.
Men de behövs inte.
Förra gången va de han som lämnade mig
och där stod jag jag, med ett stor tomrum. Ingentinfannskvaravdig.
Nu är de jag som lämnar.
Klart jag blir rädd.
Kommentarer
Trackback
