Det var den kvällen
Jag va inte i balans någonstanns.
Kroppen hoppade inombords och jag kunde inte sitta still.
De lixom bubblade.
jag satt och stirrade på mobilen i timmar innan.
19:37 började den lysa och ringa. och då va de bara på de.
Jag tog cyklen och trampade, mot Norr.
Där väntade jag vid kiosken sen blev ag guidad via telefonen.
Portkoden var 3717, jag gick trapporna upp.
De bultade i hela mig, Hur sa detta gå?
Klev in i en sån nästintill perfekt lägenhet.
Stilrent och enkelt. Gillade de.
Sjönk ner i den brungråa soffan och där satt vi.
pratade och kollade på tv, och pratade, om allt!
Vi skrattade och skämtade,
Klockan tickade bara på men jag va inte beroende av den för nåt alls.
Kunde suttit i timmar.
Tillslut närmade sig vi oss, ingen sa något. Både va oberörda.
Så möttes fingrarna och de gled ihop. Fingrar mellan fingrar. De gick som en stöt genom hela mig. De passade.
De pirrade från tå upp så långt man bara kan komma.
Klockan bev mkt och att somna va nära.
Han ville att jag skulle sova med honom.. Jag log och tackade nej eftersom han skulle jobba och jag vara ledig och sova länge.
Jacka och skor på.
Sen kom de, pussarna jag väntat på sen jag kom.
Det var kallt ute, men hela jag var varm. En sån underbar energi hade jag.
Knappt kunnat sova, de är farligt att känna såhär.
Det skrämmer mig en aning.
Vågar jag?
Dejt imon då.
Det pirrar och känns läskigt på samma gång.
Det känns som om jag kastar mig ut i de (o)kända.
Kanske händer igen, och igen.
Men känslan är samtidigt helt underbar.
Ställs inför provet imon.
Se Han i ögonen...
Han som jag inte ville kasta ut med huvudet före.
Jag är ganska glad, än så länge.
För första gången idag, kändes underbart!
Tanken slog mig
(Hur kunde jag,du får fan klara dig själv nu, jag går vidare, och spottar dig tillbaka i anstiktet.
Kanske torkar bort de som du spottat på mig, och loskar av mig, på DIG! )Låt mig klart...
Det är suddigt, svårt att se,minns inte riktigt.
Glas efter glas slank ner. Och datorn spelade högre och högre musik. och vi sjöng med.
Ensam i en taxi satte jag mig och pratade om mycket. Men om vad vet jag inte.
Nått besök på en förfest mitt i stan. "Här fanns ju inga killar"
Gick till loft. Träffade en gammal vän i kön och vi pratade ett tag.
Ett besök i baren.
Så plötsligt stod jag där. I hans armar. Då viste jag inte vem detta var. Men något fick mig att dras till honom.
Minns inte ögonblicket.
Vi trängdes och flög runt mellan folket.
Benen försvann under mig ett tag men hade en stadig hand som höll i mig.
Vi lämnade dansen och musiken.
Gick storgatan bort.
In på mcdonalds.
Sen styrde klacken hem, till mig.
Ner i min säng, föll vi, i mina lakan.
Jag fick ingen ångest, jag ville inte slänga ut dig med huvudet före.
Vi bara låg stilla, helt stilla och bara pratade. Ord sades och meningar bildades mellan våra munnar
och fingertoppar lekte.
ja, jag mår okej!
Bryter mot reglerna
I violate my own rules again and again.
What kills me slowly!
In the darkness, out and in the light. Back and forth.
I do not want to be inside the black and large.
Want to remain in one place.
Leave you and then never come back, not even thinking about you.
I lie to you, you lie to me.
So we have played with each other day in and day out.
Just waiting for the day when they would take over.
What it has done many times. Time and again,
But now, they might nevertheless Game over, or what they say.
It is nights, days I can miss, so they really screaming across me.
Give me up! Twenty-five hours a day.
Minns den tiden så väl, då du alltid mötte upp mig på nätterna oh vi gick hand i hand hem till dig, och föll
ner i den mjuka sängen. Då var det bara du och jag.
Trodde jag?
Det fanns en. En som bara fanns ett eller två kanske fler, sms bort. Men jag kunde inte se allt.
Jag vet inte om jag hade velat de heller.
Veckorna i sthlm va långa och mörka. Jag bara ville hem, hem till dig.
Men i dina ögon var det annorlunda.
Du ryckte på axlarna och bara tittade på mig. Såg mig sakna, sakna sakna. Hemlängtan stod stämplat i pannan på mig.
och du bara tittade på. Lät mig falla i dina armar.
Nu finns dom armarna inte längre där.. Jag faller inte längre ner i något mjukt.
Utan något hårt, som inte tar emot mig.
Om och om igen. Det skadar mig, om och om igen.
JAG SAKNAR DIG, förlåt.
Borta.
am walking out in the rain
and I am listening to the low moan of the dial tone again,
and I am getting nowhere with you,
and I can't let it go,
and I can't get through.
And the old woman behind pink curtains
and closed door on the first floor.
She's listening through the airshaft
to see how long our swan song can last.
And both hands,
now use both hands.
Oh no don't close your eyes.
I am writing graffiti on your body.
I am drawing the story of how hard we tried,
how hard we tried.
I am watching your chest rise and fall
like the tides of my life and the rest of it all,
and your bones have been my bedframe,
and your flesh has been my pillow.
I've been waiting for sleep,
to offer up the deep with both hands.
Oh ah, both hands.
But in each other's shadow we grew less and less tall
and eventually our theories couldn't explain it all.
I'm recording our history now on the bedroom wall
and when we leave the landlord will come
and paint over it all.
I'm walking out in the rain
and I am listening to the low moan of the dial tone again,
and I am getting nowhere with you,
and I can't let it go,
and I can't get through.
Both hands, now use both hands.
Ooh, close your eyes.
I am writing graffiti on your body.
I am drawing the story of how hard we tried,
how hard we tried, how hard we tried.
..
Ta bort de onda!
Det gör ont, ont, ont...
..
Todde jag skulle slippa bli arg och besviken på dig fler gånger nu.
Om jag nu förstör så mkt för dig så varför ber du mig inte att dra åt helvete då?
Varför drar du tillbaka mig?
Jag hoppas och vet att krampattakerna i magen är pga av dig! Jagvet.
Jag vill ut och springa av mig all ilska och låta benen löpa tills de viker sig dubbelt.
Du sa att du vill ha ett nytt liv?
Ge mig ett också då.
"Ibland måste man vara egoistisk"
sjuk
Det finns mycket här i livet som inte stämmer.
Tillbaka på jobbet igår, Samtalet med Veronica gick bra, lät lovande.
Vad är detta?
Megakramper i magen?
Hemmkommen från jobbet igår, bytte om för min löpning runt sjön.
Då kom det. Kramperna som inte gick att hejda. Det blev svart framför ögonen på mig.
Tjugo minuter senare var jag ändå ute och sprang, vilket jag nog inte skulle gjort.
För i morse va de här igen.
Ställt klockan lagom för uppgång till jobbet.
Men jag blev kvar i sängen med kramper värre än de igår.
En timme innan jobbet tvingade jag mig fram till telefonen för att sjukanmäla mig. Tack ,de blev nog jätteglad.
Sov av och till, drömde konstiga drömmar.
och tankar snurrade.
Jag vet vad jag vill , igen!
När hände detta???
VAD ÄR DETTA??? VA JAG ENS DÄR? DENNA KVÄLL ASSÅ.
Efter dunderåket med Emily viste jag nog varken ut eller in...
"Var jobbar du??"
"Gissa"
"hmmm..låt mig tänka.....Du är lätt säljare med de leendet"
"Ja RÄTT,...eller nästan, jag är säljare på ICA, räknas de??"
"haha, okej, en drinkt till tjejen här...."
...
Borta
Kunna sova i detta obehag?
Omöjligt.
Det går bara runt runt tunt i skallen på mig just nu.
Kommer jag bli tvungen att lämna? På både gott och ont?
- "Camilla, jag träffade Azra nyss, hon sa att hon kommer tillbaka i september"
"okej..........."
..
Samtalet är ringt och tiden bokad.
Det krävdes både de ena och de andra innan jag gjorde de.
Kommer bli ett väldigt jobbigt steg men nu finns det ingen annan utväg.
Det ska bli förändringar här. Tack.
Ännu ett varv runt sjön blev de idag. En enorm hetta låg i luften. men benen bara rullade och rullade.
Jag ger inte upp.
Svetten kittlade på ryggen och jag tror att det var bara jag som en dag som denna tänker
"Jag ska ut och springa runt sjön"
Folk satt och fikade, åt glass, badade och gjorde allt runt sjön, förutom att springa.
TÖNT
HATA
HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA HATA
borde tvätta, borde städa av, borde hämta min cykel i stan...
finns så mkt jag borde just nu.
Men kroppen säger ifrån och jag förbli kvar här i soffan tills jag somnar sittandes..
vilket ja kommer göra snart.
Med sömn mellan 06 och 10:00 så är man rätt sleten...
Kombinationen att först springa runt sjön två dagar i rad och sedan ett par timmar senare gå i högklackat var inget bra.
Det gör ont i hela mig av hatet
Som en tavla på väggen.
Träna träna träna
- springa tills benen viker sig. Fötterna går sönder. Hjärtat slår hårdare och hårdare. De anas små svarta fläckar framför ögonen på mig.
Svetten rinner längst ryggraden och kan vara en skön känsla. Nacken vaderna. Fötterna brinner.
Fötterna slår ner i de torra gruset och bildar små svaga dammmoln runt de svarta skorna.
Jag har ett mål, springer mot de. Även om ja ska plåga mig genom många varv runt denna sjö.
Träna borta mina panikattacker och stunder ja gräver ner mig. Få kroppen att orka stå upp.
Smärtan i ryggen som kan smyga sig på sånna stunder.
Jag bytte lakan och dammsög.
Jag städade bort dig. Minnen i lakan och annat försvann in i vattnet i tvättmaskinen.
Borta. Så borta du bara kan bli nu. Letar nytt boende. Flytt. Sånt som jag skrämmer mig.
men,
Det fins bilder , det finns musik i mina öron. som ska få finnas där. Det ligger där de ligger och tänker inte raderas.
Den blicken var precis samma blick som du gav mig för sisådär 6 år sen.
Oleo 16. Blicken , leendet.
Nu är de annorlunda.
och det var något DU valde.
OCH....
Jag ska bara tala om herr gott folk
att som senast i Måndags skaffade jag mig sommarens första myggbet.
och, inte så att jag fick ett två eller tre. Jag fick hela sommarens på en och samma gång!!
Jag och Isak står glada och kollar på när Charlotte rider. Vi vifftar till ibland, för att få bortr flugor och annat.
Då utbrister isak "Jag kommer lätt ha fått tio myggbett på fötterna nu!"
Jag skrattar bara till och tänker "Det har ju inte jag, de jag känner ju ingenting"
MEN, det var igår.
Det började klia något så hejdlöst. Jag ser då att mina fötter är totalt täckta med röda bett av dess små jävlar.
Inte nog med fötterna, de klättrade även upp på vaderna och slutar ungrfär precis nedanför knävecken.
JAG LIDER!
Räknade de som senast idag och kom fram till att jag hade 22 stycken på vadera fot. Konstigt att det kliar? NEJ!
Jag googlade på de.
När du blir stucken av en mygga sprutar den samtidigt in saliv i sticksåret. Det gör att blodet inte stelnar och på så sätt hinner myggan suga klart. Kroppen reagerar på det främmande ämnet i saliven och ett myggbett uppstår. I myggans saliv finns också ämnen som gör att bettet kliar.
Egenvård
När du redan har fått ett myggbett kan du lindra besvären genom att kyla ner bettet med kallt vatten, en isbit inlindad i tyg, Alsolsprit eller kylbalsam. Att stryka en svag hydrokortisonsalva på myggbettet kan också fungera väl.
Försök att undvika att klia så mycket på bettet. Det kan förvärra klådan och om huden går sönder kan bettet bli infekterat. Om du inte kliar på bettet läker det dessutom snabbare.
hejdå
Gjort!
smärta
...
Ikväll kanske det ändå blir till att vi tänder grillen här utanför min dörr
äter tsatziki som i gjorde varje kväll i sju dagar
blandar en drink eller två med spriten vi inhandlade på flygplatsen
spelar musik som påminner om Kretakvällarna
Men vad gör de lixom?
SKÅL & HEJ
en epdemi på Camillas kropp.
En hejjagsoladeförmycketutansolkrämochbrändemigsådegjordeont.menjagfårskyllamigsjälv-epedemi.
Nu tappar jag hud. i Mängder. En hud som började flagna på axlen. På flyget. Som nu letat sig över halva ryggen, snart hela.
Axlarna. Magen, Svanken. Låren.
Tack. Nästa gång blir de solkräm
..
Feels like I've waited so long for this, I wonder if it shows?
Head under water now I can breath, it never felt so good.
Cause I can feel it coming over me I wouldn't stop it if I could
jag vill tillbaka till Kreta- baby.
Här hemma va de inte alls kul.
Skratten och leendet är borta.
Ingen lust med någonting.
Kroppen känns som 10 kilo extra
Ont i ryggen
och humöret är nere.
Folk åkte till öland idag men ja vill inte med.
Ingen lust.
Jag väntar inte på dig längre. så.
En grillad - en stekt - och en, allting
"Do you like me??"
"oohh, najs tatto!"
Två nattbad som resulterade i ett par förlorade skor "camilla, spriiiing!!"
två sena nätter med drinkar och trasig tånagel
på tok för många shottar
Skål med röda drinkar & god mat
Mängder med Tsatziki
Dans med bartendern
Trevliga normänn med på fest
Hoppa i härliga vågor en sol som stekte från en molnfri himmel
en värme på 40 grader
Bacardi Breze i vattenbrynet
En kritvit sand som brände under fötterna
En nerspolad toaletknapp + Toalocket + en talrik
- klocken var 21.00
och så var man hemma igen. Regndå...tänk OM
Deck i soffan och en trötthet som tagit över, totalt.
Två långadagar, på jobbet och massa resplanering resulterade att ikväll jag landade i soffan utan en ork att inte lyfta ett finger.
Väskan står nästan färdigpackad. Det är samma väska som stod och gapade efter att få spendera ett år i stockholm.
Jagvillealdrigåka.
Minns så väl när jag fick antagningsbeskedet. Då sa de om och om igen. Nej jag vill inte!
Men även om de fanns personer här hemma som betydde allt för mig och att en röst skrek stopp, åkte jag.
Snart ett år sedan. Den morgon vi åkte var hemsk. Bilen var fullpackad med mitt liv, delar va det iaf.
Handväskan i handen och en kram till pappa och vi åkte.
Körde förbi sandra på Media Markt. "Jag måste gå nu innan jag börjar gråta"
Känslan när jag efter nästan 6 timmar såg skyltar mot Tollare Folkhögskola är obeskrivlig. Det knöt sig i magen.
Madde ringde och vi pratade om att ses. För hon var i sthlm just då.
Gick längst den breda grusgången och det låg dofter i luften som var okända.
Rummet var för litet. jag trivdes inte. utanför mitt fönster var björken, de som tappade löv vart efter som tiden gick.
När jag efter ett par timmar kramade mamma hejdå svalde jag om och om igen. Hon fick inte se mig börja gråta.
Det var klumpar av ångest och tårar av panik som ville ut, hem!
Vände ryggen om och med min enda nyckel med rumsnr 71 i handen gick jag upp till mitt rum.
Hälsade på tjejerna i rummet bredvid mig och kändes lite bra.
dagarna gick och jag trovdes mer och mer.
Allt var bra. Men jag längtade hem, med en sån bra känsla.
Fick de samtalen ja ville och sms som peppade upp mig och jag sträckte på mig.
Jag minns pappret på min anslagstavla. Där var alla dagar över året uppskrivna. jag strök över, dag för dag.
Såg månaderna försvinna. Dag efter dag.
Det närmade sig mörkare tider och även runt omkring mig blev de mörkt. Huvudet var inte lika högt längre och det blev fler och fler kvällar jag önskade att jag låg hemma, i min säng. I den famnen. som jag lämnade.
Om dagarna var det lektioner och allt gick bra där. fFanns dagar i matsalen jag och åsa låg dubbelvikta på borden för att vi skrattade så mkt och pratade massa sune och ja gud vet vad....Tack för dom stunderna.
kvällarna på rummet var en plåga. Jag ville aldrig gå in i tvrummet för där satt folk och skrattade och hade skoj. Ville sitta inne och glo. Hemlängtan. Jag tappade apptiten ett antal ggr under dessa månader. Talriken som stod framför mig i matsalen såg ut som en anorektikers. En liten potatis, lite sås, en köttbulle.
Nära vänner fanns endast ett samtal bort, mer än 2 ggr i veckan. Men de räknades inte för mig.
Planerna på att flytta hem var många. om och om och om igen!
Men där la min envishet sig i. Jag skulle! stanna!
Strök dag för dag på mitt papper som en slaggs nedräkning på ett ÅR!
jag var ofta hemma, även om inte pengarna räckte åkte jag tågtåg och tåg.
Hatar alvesta station. Minns den kvällen i oktober då jag stod, med luren tryckt mot örat och skrek och krokodiltårar rann ner för mina redan blöta kinder. "jag vill inte åka tillbaka" sa jag om och om igen "Gör det inte" fick jag till svar
jag klev på tåget...
Fyra timmar senare, framme i sthlm skrev jag sms till mamma "jag provar denna veckan med"
Den veckan gick men jag stannade.
Det närmade sig jul och jag hade bokat hemresa helgen innan avslutningen.
Just för att jag inte orkade vara kvar en helg till.
Den fredagseftermiddagen hemresan skulle gå av stapeln då det var luciatåg, lussebullar och annat satt jag och kämpade med tårar och illamåendet. Lussebullen gav jag till Åsa som med tacksamhet tog emot den.
I klassrumet senare kramades jag alla hejdå. Ingen medveten om att jag aldrig mer skulle sätta min fot i de klassrumet igen.
Det fanns en speciel doft där. Som jag dagar kan känna väldig tätt tätt inpå.
Hur jag plågade mig egenom vissa dagar, för att orka en, och en och en dag till.
Jag funderar på hur de skulle se ut nu?
Om jag återvände. Skulle jag klara de minneslaget som jag kommer få?
Busshålplatserna, skolan, grusgången, backen, matsalen, internatet
Det finns tydliga bilder.
Det var då, snart ett år sedan.
Ett år är kort? eller?
Det var en gång...
....Båda var trötta & slitna sedan kvällen innan. Lite sömn & mycket berusningsmedel.
Vi gick till festen på lördagen, åt, drack & skrattade. Tröttheten slog till & vi betämde oss för att lämna festen för hemgång. Eller " Vi går till samarkand & sen till Gemla & sedan hem"
Efter en stund landade vi på en gräsplätt nedanför Komvux & ovanför GvG.
Där vilade vi en stund & drack nog lite till.
Planen på hemvång var som bortblåst & så en stund senare befann vi oss på Delux.
20 år- jippii!!
- Titta!!!
hahaha- Vad gööör du??
SKÅL
söt
En nattpromenad med sommarregn
Ett sommarregn och ett mörker som låg tätt så tätt.
Andan i halsen och en luft att andas in som var sommar.
Mörka, svarta, hatiska moln låg i ryggen på mig. över mig. Hatiskt.
Jag cyklade den vägen. Den vägen som jag många nätter som dagar gått. Framochtillbaka.
Det blev suddigt framför ögat. Det var en tår som trängde fram. Jag skakade bort den lika fort.
Det var i backen, runt hörnet. Jag ville bara skymta fönstret lite litelite. Se om de lös. Om du var där.
Träd och annat var ivägen. Det var då regnet kom. Droppe för droppe la sig på mina kinder och jag drog efter andan ner i ett luftrör som var mindre än vanligt. Det blixtrade till bakom ryggen på mig och regnet ökade. Jag vände mig om en sista gång och sen var det borta. Luften var ljummen. Jag hade velat att det var en sån stund jag bara hade kunnat ringa de lätta samtalet bara för att säga "Kom ner och öppna, ja är här nu" och sedan en stund senare få hålla om dig.
Men nu är de overkligt. Det fanns där förr. Och det är nåt jag alltid kommer att minnas. Det fanns så tätt inpå mig så det var omöjligt att skaka av.
Vinden och regnet slog emot mitt ansikte, en blandning av sött och salt. Det var melodier i mina öron. Mötte bilar som jag vände mig om efter. Även där tändes minnen. Nätterna, kvällarna i bilen. Helt tyst satt vi och bara va, musiken va det enda som fick bryta tystnaden.
Det går fortfarande kvällar ja väntar på att du ska höra av dig, bara lite.
Tänk såhär.
Om det du älskar försvann?
vaknar ensam i en för stor säng.
Förvirrad och rädd. Precis som en mardröm.
Utanför fönstret är alla gator tomma.
jag vattnar andras blommor. Tar in posten.
Jag leker med tanken.
Tänk om, Tänk om livet såg ut såhär? Tomt?
Bröstet är ihåligt av saknad.
Om inte mamma och pappa fanns
Om det som åkt inte kom tillbaka
När sista ordet är sagt finns det alltid mycket att säga.
Låt oss prata om sorg. Utan att skämmas.
Om hålet i bröstet, om tankarna som snurrar. Det kanske hjälper?
Snart packar jag min väska. Lämnar staden åt alla andra.
Någon annan får vattna mina blommor.
