camillalundberg

Det är suddigt, svårt att se,minns inte riktigt.
Glas efter glas slank ner. Och datorn spelade högre och högre musik. och vi sjöng med.
Ensam i en taxi satte jag mig och pratade om mycket. Men om vad vet jag inte.
Nått besök på en förfest mitt i stan. "Här fanns ju inga killar"
Gick till loft. Träffade en gammal vän i kön och vi pratade ett tag.
Ett besök i baren.
Så plötsligt stod jag där. I hans armar. Då viste jag inte vem detta var. Men något fick mig att dras till honom.
Minns inte ögonblicket.
Vi trängdes och flög runt mellan folket.
Benen försvann under mig ett tag men hade en stadig hand som höll i mig.
Vi lämnade dansen och musiken.
Gick storgatan bort.
In på mcdonalds.
Sen styrde klacken hem, till mig.
Ner i min säng, föll vi, i mina lakan.

Jag fick ingen ångest, jag ville inte slänga ut dig med huvudet före.
Vi bara låg stilla, helt stilla och bara pratade. Ord  sades och meningar bildades mellan våra munnar
och fingertoppar lekte.


ja, jag mår okej!