camillalundberg

Deck i soffan och en trötthet som tagit över, totalt.
Två långadagar, på jobbet och massa resplanering resulterade att ikväll jag landade i soffan utan en ork att inte lyfta ett finger.
Väskan står nästan färdigpackad. Det är samma väska som stod och gapade efter att få spendera ett år i stockholm.
Jagvillealdrigåka.
Minns så väl när jag fick antagningsbeskedet. Då sa de om och om igen. Nej jag vill inte! 
Men även om de fanns personer här hemma som betydde allt för mig och att en röst skrek stopp, åkte jag.
Snart ett år sedan. Den morgon vi åkte var hemsk. Bilen var fullpackad med mitt liv, delar va det iaf.
Handväskan i handen och en kram till pappa och vi åkte.
Körde förbi sandra på Media Markt. "Jag måste gå nu innan jag börjar gråta"
Känslan när jag efter nästan 6 timmar såg skyltar mot Tollare Folkhögskola är obeskrivlig. Det knöt sig i magen.
Madde ringde och vi pratade om att ses. För hon var i sthlm just då.
Gick längst den breda grusgången och det låg dofter i luften som var okända.
Rummet var för litet. jag trivdes inte. utanför mitt fönster var björken, de som tappade löv vart efter  som tiden gick.
När jag efter ett par timmar kramade mamma hejdå svalde jag om och om igen. Hon fick inte se mig börja gråta.
Det var klumpar av ångest och tårar av panik som ville ut, hem!
Vände ryggen om och med min enda nyckel med rumsnr 71 i handen gick jag upp till mitt rum.
Hälsade på tjejerna i rummet bredvid mig och kändes lite bra.
dagarna gick och jag trovdes mer och mer.
Allt var bra. Men jag längtade hem, med en sån bra känsla.
Fick de samtalen ja ville och sms som peppade upp mig och jag sträckte på mig.
Jag minns pappret på min anslagstavla. Där var alla dagar över året uppskrivna. jag strök över, dag för dag.
Såg månaderna försvinna. Dag efter dag.
Det närmade sig mörkare tider och även runt omkring mig blev de mörkt. Huvudet var inte lika högt längre och det blev fler och fler kvällar jag önskade att jag låg hemma, i min säng. I den famnen. som jag lämnade.
Om dagarna var det lektioner och allt gick bra där. fFanns dagar i matsalen jag och åsa låg dubbelvikta på borden för att vi skrattade så mkt och pratade massa sune och ja gud vet vad....Tack för dom stunderna.
 kvällarna på rummet var en plåga. Jag ville aldrig gå in i tvrummet för där satt folk och skrattade och hade skoj. Ville sitta inne och glo. Hemlängtan. Jag tappade apptiten ett antal ggr under dessa månader. Talriken som stod framför mig i matsalen såg ut som en anorektikers. En liten potatis, lite sås, en köttbulle.
Nära vänner fanns endast ett samtal bort, mer än 2 ggr i veckan. Men de räknades inte för mig.
Planerna på att flytta hem var många. om och om och om igen!
Men där la min envishet sig i. Jag skulle! stanna!
Strök dag för dag på mitt papper som en slaggs nedräkning på ett ÅR!
jag var ofta hemma, även om inte pengarna räckte åkte jag tågtåg och tåg.
Hatar alvesta station. Minns den kvällen i oktober då jag stod, med luren tryckt mot örat och skrek och krokodiltårar rann ner för mina redan blöta kinder. "jag vill inte åka tillbaka" sa jag om och om igen  "Gör det inte" fick jag till svar
jag klev på tåget...
Fyra timmar senare, framme i sthlm skrev jag sms till mamma "jag provar denna veckan med"
Den veckan gick men jag stannade.
Det närmade sig jul och jag hade bokat hemresa helgen innan avslutningen.
Just för att jag inte orkade vara kvar en helg till.
Den fredagseftermiddagen hemresan skulle gå av stapeln då det var luciatåg, lussebullar och annat satt jag och kämpade med tårar och illamåendet. Lussebullen gav jag till Åsa som med tacksamhet tog emot den.
I klassrumet senare kramades jag alla hejdå. Ingen medveten om att jag aldrig mer skulle sätta min fot i de klassrumet igen.
Det fanns en speciel doft där. Som jag dagar kan känna väldig tätt tätt inpå.
Hur jag plågade mig egenom vissa dagar, för att orka en, och en och en dag till.
Jag funderar på hur de skulle se ut nu?
Om jag återvände. Skulle jag klara de minneslaget som jag kommer få?
Busshålplatserna, skolan, grusgången, backen, matsalen, internatet
Det finns tydliga bilder.


Det var då, snart ett år sedan.
Ett år är kort? eller?