camillalundberg

Det är ju ändå vi!
Bara vi som verkligen förstår varandra
och vi som skrattat åt allt och inget..delat skratt med tårar
vi som stått snett över en 90/h väg med bilen, och skrikit i panik över att inte få i ettan (då va jag nästan jätterädd)
de är vi som körde till malmö över en helg spontant och gjorde bort oss regält.
det är vi som kunnat sitta i sängen och pratat om allt, verkligen allt som rör dagen
det är vi som pratade och drev sönder oss med tre invandrare på en och samma kväll
det är vi som kört runt i bilen, kväll efter kväll
de är vi som vat milimiter från att ha krocka med bilen
det är vi som skulle ha myskväll framför shalgerfestivalen, men de blev annat än de..
delat på en pizza eller två
blivit jättefulla och gjort saker man inte får göra
kört ärevarv i högstorpsrondellen med min bil, brum, brumt tut, tut
det är vi som stått utanför granngården och kastat ägg av ren ilska
det är vi som sovit ihop i lindas 105 säng och dragits med täcket från det att linda somnade till att Linda vaknat
det är vi som fick jobbet på media markt
det är vi som räddat varandra på alla sätt och vis "Faller du så faller jag"
det är vi som blev bästa vänner över en kväll i december. "du måste skicka sms till mig imon, annars blir de inte av"

Det sa att allt skulle lösa sig
att allt skulle bli mycket bättre
och att jag skulle må mycket bättre
om jag flyttade upp till sthlm för att prova på att plugga ett år eller två
men nu har jag dragit slutsattsen att nej de blev de inte
vist, ja vet inte hur de hade blivit om jag stannat men
att det skulle bli bättre av att bo här va fel fel fel fel.

Jag bara längtar, hoppas och vill

mår dåligt och mår bra, lite om vartannat sådära

sitter och stirrar ut genom fönstret och tänker "vad fan gör jag här"

sover dåligt och äter på tok för dåligt, vilket ger sämmre skoldagar
mamma är orolig för mig och ger mig massa vitaminer och annat som tros vara bra
men ja tror dock inte de bara är vitaminernas brist som är felet.


svettas med reportage efter reportage och
ibland  vill jag bara kasta allt i väggen och skita i de
men de lämnas in och jag får en överaskande bra respons
så fortsätter de, om och om igen.

jag älskar min klass men ändå vågar jag inte komma med egna tycken och kommentrer
överlämnar de till dom som pratar istället
mitt betyder inget

Idag kom det en ny tjej på besök
som gick här förr men hoppade av efter första terminen


kommer jag klara av att komma tillbaka efter jul?
Räcker det med 3,5 vecka för att hitta mina krafter igen?
och vad skulle jag annars göra om jag inte gör de?








Vill ha dig här, nu