Järnspöke
Så mycket som jag frös igårnatt var det nog längesen jag gjorde, mycket!
Tårna frös, fingrarna frös, bena frös, armarna frös, ansiktet frös, hela jag frös.
Mtt i de mörkbelagda Växjö, bland skrikande och glada studenter som skulle på studentfest gick jag sakta hemmåt.
Ville vända om och krypa ner i din din din din säng och bara bli varm, sådära riktigt varm.
Gick dit näsan pekade, blev några omvägar men hem kom jag ändå. Stelfrusen,.
Jag kurade ihop mig under mitt täckte som just i den stunden inte värmde ett dugg.
Tänderna hackade jag jag hade gåshud på ben och armar.
Somnade och drömde den mest lustiga drömmen,
Nu mår jag bara illa, gjort de sen 2 inatt. Vaknade då och inget kändes bra.
jag svalde och svalde, huvudet gjorde ont och varje liten rörelse jag gjorde snurrade allt till,
Blir väl sängen hela dan.
Jag önskar mig den styrkan som krävs för att ta de steget utanför.
steget utanför den ramen du och jag rör oss just nu.
Förlåt, men jag har inte den kraften.
Jag bara älskar alla timma med dig.
Samtidigt kan vi inte gå runt och lura varandra som vi gör nu.
Jag målar upp annorlunda bilder framför mig än vad du gör och dom passar tydligen inte ihop.
Men samtidigt, varför ska jag lämna dig när jag inte är redo för de?
Jag vill inte tillbaka dit..
Kommentarer
Trackback
