Måndag
Det sa att allt skulle lösa sig
att allt skulle bli mycket bättre
och att jag skulle må mycket bättre
om jag flyttade upp till sthlm för att prova på att plugga ett år eller två
men nu har jag dragit slutsattsen att nej de blev de inte
vist, ja vet inte hur de hade blivit om jag stannat men
att det skulle bli bättre av att bo här va fel fel fel fel.
Jag bara längtar, hoppas och vill
mår dåligt och mår bra, lite om vartannat sådära
sitter och stirrar ut genom fönstret och tänker "vad fan gör jag här"
sover dåligt och äter på tok för dåligt, vilket ger sämmre skoldagar
mamma är orolig för mig och ger mig massa vitaminer och annat som tros vara bra
men ja tror dock inte de bara är vitaminernas brist som är felet.
svettas med reportage efter reportage och
ibland vill jag bara kasta allt i väggen och skita i de
men de lämnas in och jag får en överaskande bra respons
så fortsätter de, om och om igen.
jag älskar min klass men ändå vågar jag inte komma med egna tycken och kommentrer
överlämnar de till dom som pratar istället
mitt betyder inget
Idag kom det en ny tjej på besök
som gick här förr men hoppade av efter första terminen
kommer jag klara av att komma tillbaka efter jul?
Räcker det med 3,5 vecka för att hitta mina krafter igen?
och vad skulle jag annars göra om jag inte gör de?
Vill ha dig här, nu
