Ett läkarbesök
En sådandära äcklig speciel lukt jag inte alls gillar.
Som plast och sprutor....
Den slog emot mig när jag klev genom den röda dörren.
Gick fram till tanten i luckan och hon sa att det bara var att sitta ner och vänta så kommer läkaren snart.
Alltid samma sak varje gång jag är där. En dålig sak.
Där satt jag och folk kom och gick.
och så hör jag mitt namn roppas upp och jag drar en djup suck och leer och säger hej.
Vi går genom dom kissgula korridorerna med plastgolv lika kissgula som väggarna och taket.
Överallt är de dörrar som öppnas och små röda lampor lyser "upptaget för undersökning"
Hon ber mig sitta ner på den stolen som jag alltid sitter på och min kropp vill bara därifrån.
Hon sätter sig på sängen och tar fram sina papper och penna och så börjar hon prata...
i 120 pratar hon på brytande svenska. Hinner knappt säga ja eller nej på hennes frågor innan hon fortsätter.
Hon sticker ner saker i halsen på mig, kollar blodtryck, ögonen, musklerna, reflexerna och ja jag vet inte allt hon gjorde samtidigt som hon pratade.
Sen skulle jag sätta mig för att ta blodprov och shiit...
ännu en stol utanför labbet där jag bara hatar att sitta.
Ett stick i fingret och vi återkommer om ett par dagar för svaret
tillbaka till de äckliga rummet och hon började prata 120 igen
Det var inga fel på mig....allt va bra. Ett provsvar fick vänta tills imon.
Jag bara ville därifrån. Har bara sånna mened från vårdcentralen Teleborg.
Tackade och tog hand och jag gick med raska steg mot dörren.
:)
Kommentarer
Trackback
