camillalundberg

allt spolas upp i huvudet på mig. om och om igen. Detalt efter detalj dödar mig långsamt.
Kommer aldrig glömma dn eftermiddagen i Mitten av April. Efter jobbet. Samtalet som plötsligt kom då vi satte oss i bilen utanför "skopunkten" . Lyckan över att jag köpt skorna som jag valt och funderat på länge låg i påsen som jag slängde i baksätet.
jag upprepade glatt för mig själv vem det var som ringde. Alltid lika glad när hon ringer..
men denna gången var det annorlunda.
Dom veckorna efter önskar jag att jag kunde glömma. Sudda bort. Strycka över.
jag försökte. Sa att VI försöker. Orkade inte gråta mera. Bara föll helt handlös. reste mig upp. och föll. Greppade efter din hand men fick aldrig tag i den. Du drog undan den gång på gång.

Det hann inte gå mer än ett par veckor innan jag hade dig i min famn igen. Inte den famnen som var förr. Utan en famn som jag försökte lära känna igen. En som skrämde mig en aning. Men jag höll fast. Dom veckorna var bland de värsta i mitt liv.
Tänkte att nu är jag stark och reser på mig. Glömmer allt. Men lättare sagt än gjort. Bilderna rullade som en film i huvudet. om och om igen. På repeat.
Du skulle åka utomlands. Flytta 100000 mil ifrån mig. Jag slog hårt på dig och skrek!
- om du älskar mig!!? Varför lämnar du mig då?!   Du kan gå nu.
Dörren slogs igen.
Tårar utan stopp. En skakande kropp. Sprang ut till bilen. Körde livsfarlig körning. Det var mitt i natten. Mötte kanske en bil på dom 6 kilometerna ja körde. Slet upp dörren och lät mamma stilla min kropp som bara vägrade sluta skaka.

Hyvling efter hyvling. kom. Sagan är lång och slutar inte här.


nu Idag: Du är borta. Jag önskar varje kväll att du var hos mig.  Det jag gjorde hände helt utan min fattning.
Det var inte jag som stod där den kvällen på dansgolvet. Med drinken i handen. Snuset under läppen och med en kropp som var långt ifrån nykter.
Ändå gjorde jag det. Gjort är gjort camilla. Försöker jag intala mig själv men det är svårt.
Jag gav allt. och lite till. Ingenting fanns kvar.

Självförtroende? vad är det?
Hur gör man? vad ska man säga för att passa in?
ska man vara elak ibland? ska man inte alltid vara snäll?
ska man inte alltid säga detdära extra orden?
Får man inte något tillbaka då?
Ska man inte offra det lilla extra?




Då; jag tog långa nattliga promenader. Hade de mesta som man borde vara nöjd över. Klagade ändå.
Nu, har inget av det. Står handlös. Faller handlös.
Trodde det inte kunde bli värre.