camillalundberg

Såren svider. Mer än vanligt just nu.
Jag kan inte förstå hur de kunde bli såhär.
Sånna stora sår efter en sån skitsak som kom och gick lika fort. Eller är de kanske ärren som revs upp igen.
Det är en så smärta man inte kan ta bort med vaken tabletter och salva. Jagärsvag.
Det som gör sådära ont sitter djupt och ingen kommer åt de.
Den bara finns där och verkligen plågar mig nu.
Ta bort den! Snälla! Det gör ju så ont...
Just nu finns de ingen stopp på tårarna som rinner. De kan liknas med ett vattenfall och de smakar salt på min överläpp. Datorskärmen  blir en aning suddig, men jag blinkar till den blir klar igen.

Han var ju så perfekt, Men tydligen för perfekt för mig.
Spotta, sparka bara, gör de.
Ja reser mig väl upp en dag.

Skål hit och skål dit igår.
Luckor och det var in i dimman.
Folk i min lilla lght och
den lilla biten till stan befann jag och en till oss i bakluckan på en bil. Bula på köpet.


Jag målar och målar.
Psykiskt, vilket dödar mig.
jag vill ha det på ett vist sätt. Det blir inte så.
Jag gråter och får panik.
Jag hade behövt honom. här. nu. och.förr. med
Vill spola tillbaka tiden.
Till den kvällen då jag bara snubblade runt med glaset i handen, den oranga klänning och då han "fiskade" upp mig.
Räddade mig för att trilla ner för trappan.
eller den kvällen hos honom   "Kalla det en dejt eller vad du vill"        - "ja kollar på dig istället"