camillalundberg

Som Hanna sa idag

- Du har ju inget att sakna eller så...Så detta såret kommer läka rätt snabbt tror jag.

Ja de ligger mkt i det!
Man har inget att se tillbaka på.
Vi gjorde si, vi gjorde så.
Men nu är de mest, ja, jag kan inte sätta fingret på de.
men han hade något specielt. som jag fastnade för.
Samtidigt som jag kände mig överlycklig över att kunna gå vidare.
Sudda ut ännu mer av Petter och kunna lee och gå vidare.
Så sabbar du det. Jag blev ju så glad.
När det börjar pirra oh hoppa sådära i mig kan jag inte hejda mig.
På samma sätt som hjärnan stänger av när jag gör dumma saker stänger den av när jag är glad.
Jag var rädd föratt bli glad men jag blev det ändå.
Sa ibland att detta är för bra, men det var det inte. Ett tag.
Tills i söndags. 
Då jag kände en kyla i ryggen som puttade mig ut ur hans lägenhet.
Som jag vill önskar och hoppas få komma in i igen.

Klart jag hoppas att han en dag, snart, så snart som möjligt ska höra av sig.
Komma krypandes och kanske vilja testa.
Det är den tanken som håller mig uppe.
och inte störtar ner direkt.
Jag har inte gråtit över förlusten än. Det kommer kan jag lova dig.
När jag innser att han inte kommer komma tillbaka. 
Jag såg ju ljuset. 
Det var tydligen för bra. Tack för mig