camillalundberg

jag sover på saken. En orolig sömn. En sömn som var så mkt annat än att ligga stilla på min älskade mjuka kudde
med texten "puss" på. Jag var djupt inne i drömmen som omslöt mig. Med hårda tag fanns jag i den. Som på riktigt.
Jag satt med telefonluren hårt tryckt mot örat och bara skrek nej ja vill inte.
Det var inga tårar och annat, nej.

Halsen kliar, benen känns svaga och hej jag ska jobba.
En dag som kommer bestå utan leende djuppa suckar över kunderna som inteinteinte kan dra sina kort i kortläsaren
nej, för idag klarar jag inte av de. Kan inte.

Ja hittar en blogg som jag trodde inte längre fanns. Blev uppslukad av den på direkten och satt som klistrad.
Ett inlägg, det var ett specielt inlägg som jag läste flera ggr om.
Der bestod utav en bild och ett par textrader. Ja slängde ett öga på datumet och tänkte direkt "Detta handlar om mig, kanske"
Men ja, som du kanske menar också, Det är annorlunda nu.
Det är inte längre vi efter en natt på terssen som springer berusade rätt över storgatan, ramlandes in på mcdonalds för att där beställa mcfeast gjord som en QP och cheese utan gurka. Nej.
För saker och ting ändrades under den mörka hösten och vintern. Kväll efter kväll kunde ja se hur saker och ting mörknade ikapp med himlen. jag såg dig inte längre som en vänn. Du svek gång på gång.
Så nu, ja. Nu ser jag dig i ruset mellan folket på terassen. Skratta och ha kul. Inget säger åt mig att gå fram oh hälsa. Utan vänder snabbt ryggen mot och fortsätter med de jag började med.
Vi passerar varandra med en meters mellanrum i in och utgången till mcdonalds. Som hej jag har aldrig sett dig.
Jsg ser dig sitta och prata i mobilen ensam vid ett bord, vid just de bordet vi satt den bästa sommaren, någonsin.
Tillsamans med Mattias, Mikka och josefine, och kanske va de fler. Fler från mcdonalds samarkand. Ja minns att vi sjöng.

"Den kvällen vi satt på diskbänken ihop och jag sa att jag var grov i munnen...minns du de?"