camillalundberg

"gör som du vill"     och så small dörren till med en smäll som fortfarande ekar i huvudet på mig
  de ekar i huvudet. om och om igen.


Ja kan inte konstrollera denna smärta...
Det skriker i hela mig att de gör ont ont ont!!
Ta bort! bort!

nä, jag tänker inte smyga med att detta känns jobbigt
mer jobbigare än vad jag trodde de skulle bli.
Mest för att jag känner mig lurad och allt tjabb och bråka som blir.
och att jag inte har dig här hemma...hemma hos mig, som jag mer än allt annat vill. och det vet du!
Sen en vecka tillbaka har jag varje somnat med blöta ögon och en klump i halsen.
 På dagen går jag runt med en klump i magen.
Ta bort den!!

Nu, vill jag vara 5 år igen.
Kunna sitta i mammas famn och bara gråta. Tills det är över. 

 Jag har aldrig bett dig om detta innan och ja är för stolt för det men nu orkar jag inte mer.
Snälla kom hem! Bara för min skull!
så jag får hålla om dig tills allt är över. All smärta som jag går egenom just nu.
Jag har inte gått egenom en kväll på över en vecka som jag somnat lugnt med torra hornhinnor och en lugn andning.

Klockan är inte mer än tidigt. Men jag kunde inte sova. Som jag inte kunnat den senaste veckan heller.
Som vanligt drömde jag både de ena och de andra. Jag vaknade med ett ryck och tänkte direkt "Detta är sant"
Ville bara kasta mig på datorn och skriva in adressen och bara läsa mig igenom tills ilskan kom krypande.
men kroppen sa ifrån och jag somnade om. och där fortsatte de. Drömde liknande igen. och igen. Vid 09:15 då jag vaknade för sista gången fick jag nog. Påvägen till datorn gläntade jag på persiennen. och där möts jag av en gråtäckt himmel. Blåsten är borta och allt är tyst och stilla. Blåttaket är blött och nere på gatan springer de en flicka i råsa jacka och en ett ar byxor i samma nyans. Det står en tant och väntar på bussen, likaså hon har kappa och en liten mössa.  De lovade sol och varmt? In på smhi, dock visades de sol och ett litet moln. Men vart är solen då?
Med ett illamående i magen och en ilska som blev till tårar loggade jag in och ja, de va som jag trodde med.
Inte på orden men att det skapats ett till dokument och att ja.

ja kan erkänna att innan jag nu somnat dessa senaste nätter har ka legat och tänkt tillbaka.
Hur mkt jag vill vara där vi va förr. Detvarjusåbra. Tills de kom lögn efter lögn. Gång på gång. Gång på gång. Det var både sena nätter och tidiga mornar.
Just nu vill jag bara möta dina läppar, med samma samvete som förra sommarenviddennatiden.
Men nej, jag vet, det är inte som förr. Jag vill lappa och lappa och lappa. Så jag kan se de igen.
Vill du?


Om Jag ändå kunde styra min ilska som hoppar på mig bara sådär och sliter tag i mig kanske allt vore lättare.
ingen koll och den bara tar över.
Jag både vinner och förlorar på den. Sitter och tänker, vrider och vänder på saker och ting. Kommer fram till en sanning eller en lösning och så suger de bara tag i hela mig. och så är jag fast.
Men bara så du vet tänker jag inte förlora dig pågrund av av.
Jag tycker ändå att du borde vara den enda som förstår sig på den. Eftersåhärlångttid.

Just nu bara väntar jag och hoppas att du snart kommer hem.
Varje kväll och natt väntar jag på detdärasamtalet.
Eller de kanske inte ens kommer...

Du och jag fick hand i hand. Mitt i natten och det var mörkt.  Genade genom en skolgård, som skulle vara en närmare väg hem.
Vi låste upp en grind. Varför nu denna person skulle ha en nyckel till denna skolgård har jag inte en aning om.
Vi gick mellan sandlådor och gungor. Upp på en "brygga" och där i ett hörn sitter två personer och de stannar upp när vi kommer gående. En av personerna springer efter oss. och inte jag. Utan den personen som var med mig börjar skrika. Ett öronbedövande isande skrk....som fick mig att slå upp ögonen. och dra en djup suck av att jag låg i sängen.





kom hem.

Minns du den första kvällen på msn?
och den andra?


och jag verkligen bara hatar det.
jag hatar när du gör såhär mot mig. påriktigt.
De kommer upp bilder, bilder som jag vill se klarare än de bitvis är.
Minns alla de gångerna du kört hem mig efter en utekväll, då vi stannade till på lekplatsen en bit från mit hus.
eller gångerna uppe vattentornet. Minns att det var kallt.
Det var då jag va rädd att möta din blick, tittade gärna åt andra hållet. Imman som bildades på bilrutan av våra andetag blev allt tätare. och jag skrattade till och började rita gubbar med bröst och annat. fleragånger. och alltid drog du en suck.
Klockan kunde bli sent innan vi efter sisådär två eller kanske tre timmar i bilen skildes åt.
Jag vägrade släppa in dig. Då.
Kan ibland också sitta och lee åt dom gångerna du stod i den mils långa kön på media markt, för att köpa ett presentkort och ladda de med 20 kr
då jag jag helt omedveten om vad som hände.
Allt va lite sådära spännande.
De började komma de utekvällarna som jag inte började ta bussen hem. De kvällarna jag mötte upp dig och du tog min hand i din och stoppade ner den väldigt frusna handen och din i din ficka.
Ville egentligen inte. Men de fanns två viljor då. En va nej gå inte dit. och den andra var alkoholen som styrde. enbart.
Det blev mer och mer av en vana.
Allt bara rullade på, och sommaren och värmen började smyga sig på.
Bada, jag älskade de. Det var iskallt i vattnet och varmt i luften.
Då under dessa gånger kom också beskedet att jag skulle flytta.
De tyngde mig, väldigt mkt.


....men nu vet ja inte lägre vart jag har dig
kan aldrig lita på dig. Du skrämmer mig.
Du går bakom ryggen på mig om och om och om och om igen.
och bakom en näthinna fyllda av tårar förlåter jag dig om och om igen
och du sviker..

Antingen så lämnar du mig och allt vi har nu, här.
eller så......
Om du inte hade vat en sån otroligt väldigt speciel person för mig så hade jag lämnat dig för längesedan.
Men just nu undrar jag vad de är jag  håller fast vid,
Det finns ju inget. Inget. Inget vi kvar



//Sound the bugle- Bryan adams

Ja kan inte ta denna skit längre.

  
Lite solbränna och ett par drinkar......för mkt

Skål för oss

wihiii



okej? vem är brunast här då

- på G

 Jättesnygg.. Omg

jag sover på saken. En orolig sömn. En sömn som var så mkt annat än att ligga stilla på min älskade mjuka kudde
med texten "puss" på. Jag var djupt inne i drömmen som omslöt mig. Med hårda tag fanns jag i den. Som på riktigt.
Jag satt med telefonluren hårt tryckt mot örat och bara skrek nej ja vill inte.
Det var inga tårar och annat, nej.

Halsen kliar, benen känns svaga och hej jag ska jobba.
En dag som kommer bestå utan leende djuppa suckar över kunderna som inteinteinte kan dra sina kort i kortläsaren
nej, för idag klarar jag inte av de. Kan inte.

Ja hittar en blogg som jag trodde inte längre fanns. Blev uppslukad av den på direkten och satt som klistrad.
Ett inlägg, det var ett specielt inlägg som jag läste flera ggr om.
Der bestod utav en bild och ett par textrader. Ja slängde ett öga på datumet och tänkte direkt "Detta handlar om mig, kanske"
Men ja, som du kanske menar också, Det är annorlunda nu.
Det är inte längre vi efter en natt på terssen som springer berusade rätt över storgatan, ramlandes in på mcdonalds för att där beställa mcfeast gjord som en QP och cheese utan gurka. Nej.
För saker och ting ändrades under den mörka hösten och vintern. Kväll efter kväll kunde ja se hur saker och ting mörknade ikapp med himlen. jag såg dig inte längre som en vänn. Du svek gång på gång.
Så nu, ja. Nu ser jag dig i ruset mellan folket på terassen. Skratta och ha kul. Inget säger åt mig att gå fram oh hälsa. Utan vänder snabbt ryggen mot och fortsätter med de jag började med.
Vi passerar varandra med en meters mellanrum i in och utgången till mcdonalds. Som hej jag har aldrig sett dig.
Jsg ser dig sitta och prata i mobilen ensam vid ett bord, vid just de bordet vi satt den bästa sommaren, någonsin.
Tillsamans med Mattias, Mikka och josefine, och kanske va de fler. Fler från mcdonalds samarkand. Ja minns att vi sjöng.

"Den kvällen vi satt på diskbänken ihop och jag sa att jag var grov i munnen...minns du de?"

Jag gör ett försök
De känns ovant och tort, hur gör man?
 hur gjorde jag?

Himmlen är svart utanför och de smattrar mot plåttaket. Gillar.
Lasse spelar stackars som för tillfället gått om rätt många ggr bara idag.
De ligger en svag doft av pannkaksmet och i soffan rester av chips som smulats.
Imorgon väntar ett jobb och en lång dag.


jag ögnade genom de gamla inläggen och känner knappt igen mig själv.
De är mkt som ändrats inom mig, ja vet. De bara vände sådära.
Både till de positiva och negitiva.
De känns intelikadant. Vilket skrämmer mig.


ok, its me!