...
"Ögon som svarta solar"
Många skålar, skratt och höga röster som sjöng i kapp med datorn som spelade den ultimata partymusiken.
Här satt vi, en liten del av mcdonaldsfolket. kan faktiskt erkänna att jag saknar den tiden.
Nu kände man att man inte var en del av dom längre.
Men vi drack ändå ur mcdonaldsglasen och spelade kort med muminkortleken som var en perfekt happy mela leksak för ett antal år sedan.
I en liten vit opel trängde vi ihop oss oh blev körda ner till stan. Ingen aning om hur många vi var i bilen men de va nog garanterat fler än som man borde vat.
Väl utanför, nere i en liten gränd spelade ruset över och jag fick saker sagt och även de fick tårar att rinna.
Jag minns att jag skrek och i andra änden hörde jag bara massa nej. Benen skakade och jag satt ner på den iskalla trappan och tog andetag efter andetag för ett inte börja hyperventilera, vilken inträffade senare ändå.
Helt omedvetande hur kladdig jag var i ansiktet av det utkletade sminket ramlade jag ner till folket och dansade fötterna av mig och bara hade så jävla kul.
Efteråt blev de mcdonaldsmat i en påse och haltande traskade jag hemmåt .
Hemma, innanför min dörr var det allt annat än rent.
Jobbat var kaos och jag var trött.
Nu ska jag sova, dock inte så länge.
Jobb jobb jobb!
Ja, jag älskar när du ligger sådära nära
och drar dina tysta andetag i mitt vänstra öra.
I dagar skulle jag kunna ligga så och bara va.
Mjuka händer och ett hår som jag silar mellan mina fingrar.
