camillalundberg

Manodepressiv sjukdom kännetecknas i de maniska perioderna av extrem eller ovanlig upprymdhet, de depressiva perioderna i stället av nedstämdhet. Båda tillstånden kan uppkomma oberoende av yttre orsaker, men både depressiva och maniska perioder kan utlösas av yttre stress.

Sjukdomen drabbar närmare en person av åttio. Den är lika vanlig hos män som hos kvinnor. Sjukdomen börjar ofta i 15-25-årsåldern. Det är lika vanligt att insjukna i en depressiv period som i en manisk. De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan de maniska och de depressiva perioderna.

Det är flera faktorer som samverkar vid uppkomsten av manodepressiv sjukdom. Den viktigaste är en ärftlig biologisk sårbarhet.

Symtom

En manisk period pågår ofta i minst en vecka. Stämningsläget är förhöjt och personen är ofta mycket upprymd, samtidigt som personen ibland kan vara irriterad. Övriga symtom kan till exempel vara ett minskat behov av sömn, ökad aktivitet och förhöjd självkänsla som leder till konsekvenser för ekonomi och relationer.

Depression är motsatsen till mani. Stämningsläget är sänkt. Personen är nedstämd och orolig. Självkänslan är låg. Initiativförmågan och företagsamheten är nedsatt.

Varför egentligen??

"Ögon som svarta solar"


Många skålar, skratt och höga röster som sjöng i kapp med datorn som spelade den ultimata partymusiken.
Här satt vi, en liten del av mcdonaldsfolket. kan faktiskt erkänna att jag saknar den tiden.
Nu kände man att man inte var en del av dom längre.
Men vi drack ändå ur mcdonaldsglasen och spelade kort med muminkortleken som var en perfekt happy mela leksak för ett antal år sedan.

I en liten vit opel trängde vi ihop oss oh blev körda ner till stan. Ingen aning om hur många vi var i bilen men de va nog garanterat fler än som man borde vat.
Väl utanför, nere i en liten gränd spelade ruset över och jag fick saker sagt och även de fick tårar att rinna.
Jag minns att jag skrek och i andra änden hörde jag bara massa nej. Benen skakade och jag satt ner på den iskalla trappan och tog andetag efter andetag för ett inte börja hyperventilera, vilken inträffade senare ändå.
Helt omedvetande hur kladdig jag var i ansiktet av det utkletade sminket ramlade jag ner till folket och dansade fötterna av mig och bara hade så jävla kul.
Efteråt blev de mcdonaldsmat i en påse och haltande traskade jag hemmåt .
Hemma, innanför min dörr var det allt annat än rent.

Jobbat var kaos och jag var trött.

Nu ska jag sova, dock inte så länge.
Jobb jobb jobb!


Ja, jag älskar när du ligger sådära nära
och drar dina tysta andetag i mitt vänstra öra.

I dagar skulle jag kunna ligga så och bara va.
Mjuka händer och ett hår som jag silar mellan mina fingrar.