...
Det är något specielt med dessa måndagar.
Jag va sådär lagom sliten igår då jag somnade i soffan framför tv:n efter jobbet.
men nu, såhär timmen innan jobbet, mår verkligen hur dåligt som helst.
Magen vill bara vända sig och jag är inte alls på humör. Illamåendet står mig upp i halsen. Jag sväljer och sväljer.
Ja vet inte alls vilka signaler ja ska lyssna på nu.
Vilket gör mig mer och mer förvirrad.
Spelar kanske inte roll alls, de blir bara fel ändå och allt blir ett skämt och ett spel.
En vecka har nu gått sen ja smällde igen dörren och du körde iväg. Inte ett ljud efter det.
Nu ska jag bara intala mig själv att det var meningen, det skulle bli så. Ett spel håller inte hur länge som helst.
Det svider nåt så fruktansvärt nu, mer samtidigt är de ju inte första gången så ja kan ju nästan säga att jag är van.
och vissa dagar går jag med huvudet högt och tycker de är skönt utan digochmigochvåraproblem.
och helgen ja, löftet hölls tills i lördags klockan 19:15
då jag kom hem från jobbet och charlotte ringde och sa
"Vi går ut"
lättövertalad som jag är sa jag bara ja och så va de full fart.
Duschen, maten, kläderna, sminket och så satt man där i soffan med drinken i handen.
och utgång blev de, en väldigt speciell sådan. men oj vad roligt ja hade.
