....
Det gör mig arg och besviken att du bara stack, när det passade dig lixom.
Så många gånger som jag velat bara sticka har du sått där och hållt ett fast tag om mig och stoppat mig. Dragit mig tillbaka.
Jag har lyssnat och stannat. Stannat och åter igen stannat. Fast de bara skrek FEL.
Nu finns de ju ändå en viss annan som får ta mina rester.
Ja har inte fått de sagt i ord men ja känner dig tyvärr så pass väl så ja förstår. Ja kan även räkna ut att jag nog också har varit lite för blåögd, många lögner som passerat.
Nu finns du inte mer.
Om jag skulle skada mig själv. Pågrund av dig. Skulle du bara blunda och Gå. Gåbaragå.
Hur kan man känna så starkt för en person?
Kommentarer
Trackback
