....
Det var inte förräns i mitten av sommaren jag började lita på mig själv igen
efter en lång tid av förvrängning så innsåg jag väl fakta.
Jag hade glidit dit igen. Då älskade jag det. Vill vara där och jag hoppade på sådana rosa molntussar.
Det var först när jag väl bestämde mig för att åka som allt blev mer och mer jobbigt. Vill inte åka ifrån det.
När jag åkt och alla va bestämt blev inget som förr.
Jag la mitt liv i dina händer, mitt liv!
Samidigt som jag gjorde de innsåg jag med en gång att förlora dig skulle inte gå.
Jag blev jätterädd och jag satt fast...igen.
Samtidigt som jag vill skrika att försvinna ur mitt liv så vill jag ha dig sådära nära som förr.
Den gamla Pelle.
Hjärnan säger kliv upp ur sängen, gå ner och ät, duscha, res dig upp för fan!
men kroppen vägrar.
Kommentarer
Postat av: lisi
hahaha.. :) jag menade mest på kommentaren om lisa i oslo.. :P känner du någon annan lisa i oslo? ... pussis
Trackback
