camillalundberg

och nej jag ska inte smyga med att de inte kändes bra, för de gjorde de verkligen inte!

Alla fick läsa sin egen del av novellen. Åsa först, sen va de jag.
Han tittade mot mig och log med den blicken "Det är din tur nu"
Jag va sådära nöjd med de jag skrivit, men de funkade väl att läsa upp lixom.
Läste raderna från väster till höger. Ja, jag hann väl sisådära tre fyra rader innan jag började höra mig själv läsa fortare och fortare. Andetagen hann inte med min läsning. Jag glömde andas.
De blev trångt att andas och de jag skrivit såg jag framför mig i bilderna jag själv varit med om.
"nej nej camilla, tänkt inte så, nej nej" jagökadetakten. Bokstäverna började hoppa och tillslut såg jag ingen orginisation på raderna. Jag hade strukit över, kryssat, satt andra punkter och nya ord över de gamla orden. Allt blev en smet, och jag va tungen att dra ett djupt andetag. De blev tyst, vägrade titta upp och möta 10 ögon som glodde på mig och undrar om jag skulle dö eller nåt liknande. Dekändesnästanså. De var hemskt.
Vände  på bladet och såg till min förskräckelse att det va ett A4a papper kvar. Skulle jag hinna läsa allt på ett enda andetag, skulle jag läsa de alls?
Jag gnuggade mig i ögonen, tog ett andetag och läste allt med en och samma luft. De sista raderna hörde jag inte ens.
En djup suck när allt va över, men jag tittade mig inte inte inte omkring för att jag ville inte möta de andras medlidande blickar.
"De är okej med mig, jag mår bra, de är lugnt"

allt i mina öron va dovt och mina fingrarar skakade som asplöv när jag bläddrade fram i papprerna för att svara på frågor om texten. Rösten lät inte heller som den skulle. åh. Varför varför varför skulle jag skriva om de? Jag trodde jag va starkade än jag va. Tydligen inte.


De är lugnt, nu mår jag bra. Men aldrig mer de igen.

jag - jag skakade som ett hasselblad när jag skulle tatuera mig första gången
Åsa- Hasselblad? säger man inte asplöv?
ja- ehhh?  jooo de gör man ju, va dum jag är!!