camillalundberg

Gråt inte en tår i onödan
//Linda

En sak jag verkligen inte kan förstå nu, i dagens läge när allt är som mest invecklat. Och ännu mindre de stunder jag känner mig sådära extra vilsen.
Att, när jag var liten spelade jag teater. Jag var nervös och glömde bort vad jag skulle säga.
Mamma sa till mig att hon var osäker på om jag skulle klara de, jag som ständigt var så rädd och blyg.
men då sa jag bara; Men jag är ju där för att lära mig.

Helt galet gjort egentligen.
Nu hatar jag att stå på scen och prata inför folk
varför gjorde jag inte de när jag va sisådära tio år.

men däremot är de många som säger nu att jag pratar rätt mkt, hur nu de går ihop.
Mycket tycken och argument som måste ut.
Sånt som jag länge kanske gått och hållt inom mig.