camillalundberg

I fredags eftermiddag, mitt i allt vimmel och spring,
folkrus och annat.
Hittade jag henne, henne jag längtat som mest efter sedan jag åkte.
En stor och hård kram.
Massa tunga väskor
och "ååh va kul att se dig!!!"
Mot systemet
och mat, mcdonalds såklart, vart annars?
Där satt vi, pratade och skrattade. Berättade allt som hade hänt och ska hända..
med de tunga väskorna som vi bara hatade letade vi upp tunnelbanan mot slussen.
och en buss som tog hundra år, eller nåt...
Kvällen stod framför oss
vi skulle ut och göra sthlm osäert och uppleva samma galna utgångar som bara sanna och jag kan.
och så blev de
vi sprang i tunnelbanan, letade efter rätt uppgång
pratade med de mest konstiga folket vi kom över
sjöng med panflöjten som spelade "the winner takes it all"
stod i grännsen mellan tunnelbanan och gågatan och skrek "polisen kan se oss, vi ställer os här"  (efteråt skrattade vi bara åt de)
letade fabrilt efter en bankomat
pressenterade oss som "från landet" "från Lund"
"Ursäkta!!!, närmsta bankomat??!"

"hej ska ni till slussen?"
"nehe"
Hej ska ni till slussen?"
"nehe"


Och så denna trista måndag
vill bara ha fredag! en veckas ledigt. Hemma i de bekanta korsningarna.
De va som om huvudet strejade idag, en måndag..kanske vanligt?
satt och stirrade in i datorskärmen som ständigt gick in på annat...mailen och så..

Ärenden och annat som bara måste göras
in till stan, med block penna
skriva skriva skriva
stryka över, ny rad, nä stryka igen
de blir inget!
Efter en timmes sittandes med musik i öronen och tankarna snurrandes på annat håll fick jag iaf ner några rader
Handla hårfärg
beställa boken som ska läsas (HATA)


http://www.drivkraft.org/object/3061/devandrarpanatet.htm    
Lite stolt är jag ändå

Nu, läsa!