camillalundberg

Nu börjas det igen
och nej jag tänkte inte halka så långt som förra gången,
Den psykiska och fysiska tröttheten har slagit emot mig. igen.
Sova sova sova, ja vill bara sova.
Tvingar boken i näven på mig men huvudet sjunker snabbt in i mörkret och boken ligger bredvid mig
vad det kan bero på vet nog bara jag.
Ja, där satt jag öga mot öga med ett nytt ansikte som skulle lära känna mig från min skuggade sida
dra allt och berätta hur de egentligen ligger till var nästintill omöjligt
jag berättade de som kändes bekvämt på mina läppar.
hon vet långt ifrån allt
hon närmade sig och frågade om de va så men jag blånekade och skakade på huvudet
för bara jag, bara just jag vet vad de är som framkallar allt detta kaos i mitt huvud.
Sönbristen igårnatt ledde en del gäspningar idag. och ja, jag vet inte vad jag sla börja.
Klockan visade 00:59 då ja tittade på den sista gången
och då va jag inte trött.
Begravde hvudet i kudden och sa till mig själv "ja vill inte vara fast i detta!, vill inte!"

Lisa, sanna och Linda, ja vet precis vad de är ni menar och jag ser sekund för sekund vad de är som händer
jag är så långt ifrån omedveten om de som man kan komma.


Det är saknaden, längtan och oroligheten som gör de.